"During World War II the Army Corps of Engineers needed to hide

the Lockheed Burbank Aircraft Plant to protect it from being a

target for a Japanese air attack. They covered it with camouflage

netting and to make it look like a rural housing subdivision from the air.

These photos tell the story of ingenuity during trying times."

http://www.sonnyradio.com/airfactory.htm

Klicka på länken för att se de fantastiska bilderna,

om du nu mot förmodan missat detta projekt!

Och när vi ändå är inne på hemliga flygplansfabriker,

kan vi ju ta den i Linköping också:

Idag har jag sökt ett fotojobb. Man skulle få utbildning alltså, det är inte så att jag tror att jag kan fota nu bara för att jag fått en kamera... Nyligen sökte jag ett som projekttjosan/marknadsförare och även ett tremånadersvikariat som informatör. Idag fixade jag även till ett nytt personligt brev med ett annat format, lite mer layoutat och med färg. Turkost. Såklart. Jag ska lämna en sådan i en klädbutik idag där jag såg att de sökte folk. Jag ville mest skriva ner det här offentligt så jag känner mig lite mer fruktsam. Det gör jag inte annars. Något jag däremot känner just nu är rastlöshet, ångest, längtan efter semestern och roliga upptåg, mättnad, kylan eftersom jag idag bär korta byxor, tacksamhet, nyfikenhet och en och annan panikkänsla.

Jag skulle kunna söka fler jobb nu när jag sitter och väntar på negativscannern. Det är en evinnerlig väntan. Under tiden vandrar tankarna till vad jag vill göra i livet. Jag vill göra musik till/med en väninna, bli produktdesigner, mönsterdesigner, öppna butik, formge förpackningar, lära mig sy och lära mig ha tålamod nog att sy, läsa italienska, skriva en barnbok, backpacka, tjäna pengar, arbeta för Amnesty, dansa, upptäcka världen, finna mitt kall och ha kul under tiden. Och jag letar, letar, letar men jag kan inte hitta energin. Allt omkring suger musten ur mig, och inputen är alldeles, alldeles för undermålig.

Söta, söta kollegor. I torsdags på min födelsedag tog C med mig ut och bjöd på lunch, och idag när jag kom till jobbet sa M: "I kylen du, i kylen." På riktig Östgötska. Där inne, bland rester från förr, stod en jättefin chokladmuffin med ett ljus i till mig. Jag blev rörd. Dessa killars flickvänner bör skatta sig lyckliga.

Love.

Jag har blivit utmanad av litenbusig.

Reglerna är följande: Svara på frågorna om dig själv. I slutet av inlägget ger du den vidare till 5 andra bloggare. Och sedan skriver du en kommentar hos deras bloggar att de har en utmaning att hämta.

1. Vad gjorde du för tio år sedan?

1998 är lite för långt tillbaka för att jag ska minnas det ordentligt, jag har tillräckligt svårt att komma ihåg vad jag gjorde förra helgen. Men jag tror nog det var Komvux med två av mina älskade vänner, varav den ena idag är djupt saknad. Komvuxåret åkte jag även på solsemester till Teneriffa med två andra kära vänner, samt var inne på andra året med en av mina största kärlekar. 

2. Vilka fem saker finns på att-göra-listan i dag?

Ikväll har jag gett upp. Imorgon är en annan dag, så då blir det nog:
Pallra mig upp i tid till jobbet
Bestämma lekar
Packa väskan
Inhandla förnödenheter
Ringa folk angående vad som gäller på midsommar! Yiiihaa 
(Skulle behöva en fem gånger så lång lista för jag kan fortsätta i oändlighet.)

3. Godis jag gillar.

Choklad. Och hård saltlakrits.

4. Vad skulle jag göra om jag blev miljardär?

Starta egen firma, betala av studielånen, ge tredubbelt tillbaka till familjen, köpa en lägenhet i Stockholm och en stuga vid en sjö i en skog som bara jag känner till, köpa en Ford Capri eller liknande och lacka den turkos, magasinera bilen och mina kläder och sälja allt annat, köpa en svinbra bärbar dator med alla livsnödvändiga program för min firma och sticka iväg på en jordenruntresa, couchsurfa och vara borta länge, samtidigt som jag med hälften av pengarna räddar valar tillsammans med GreenPeace och befriar fångar med dödsstraff tillsammans med Amnesty på halvtid, och när jag kom tillbaka skulle jag adoptera en dotter från Namibia. 

5. Städer som jag bott i.

Mantorp (haha, stad och stad men...), Mjölby, Linköping, Uppsala, Sundsvall, Norrköping.

6. Bok jag rekommenderar till andra.

Den vidunderliga kärlekens historia, av Carl-Johan Vallgren.

_________________________________________________________________

I pass this on to Brollan och Eva. Känner inga fler bloggare tror jag... Baljan du bloggar inget nowadays eller?

Oh, jag blir lite förälskad här på jobbet. Anledningen är icke något fagert anlete, utan mer det mina sinnen uppfattar när jag läser den text jag fotograferade av under gårdagen. Texten är ur en veckotidning från 1776, angående den allra första uppsättningen av Romeo och Julia på en svensk teater. Här är ett litet utdrag av den vackra men ack så svårlästa svenskan på den tiden; enligt min tolkning (och med så få omskrivelser som möjligt och endast för att göra det mer läsbart):

"Herr Author!

Obekant om Edert Moraliska namn, ursäkten I mig att jag gifwer Eder det Politiska. Jag har med längtan genomläst Edra uppgifter om stycket uti vårt Weckoblad anförda, i anledning af ett på Theatren framvisat sorgespel; haden I warit så frikostig emot allmänheten, at I med [...] utsatt den händelsen som orsakat Eder förtrytsamhet, så hade både jag och andra som ej hafwa tillfälle bewista skådeplatsen, warit tillfredsställda; Ursäkten mig at jag I vissa delar granskar Edra upgifter. Jag skulle wäl mycket om Edert långa företal kunna säga; men will endast hålla mig wid hufwudsaken angående Romeos och Julias beklageliga död, och Moder Durrckopps sluteliga förödmjukande." (Norrköpings Weckotidningar 1776-08-24, nr. 34, s. 4)

Jaha, det var visst kritik riktat mot skribenten, inte så mycket romantik i själva textinnehållet, men lyss till orden och den gamla svenskan istället. Är det inte vackert så säg!

"Ömma hjertan röras alltid af oskuldens lidande [...] Ett ämne som ej annat kan, än i anseende til kärlekens beständighet, fågna var åskådare [...] Det är sant, jag känner kärlekens välde och förmögenhet at störta i förtviflan [...]" (Ibid.)

Och i kontrast till det, och på tal om text, i en annons ur en tidning med dags datum, gick att läsa angående en gård som var till salu att byggnaden uppförd 1941 hade "9 rum och kök m.m." Vadå med mera?! Endast fantasin sätter gränser. En kammare af wäl bewistade sorgespel kanske.

Inte nog med att jag har spårvagn utanför fönstret, jag har även flygplan! Jag stod och diskade och hörde ett dånande ljud närma sig, sprang till balkongen (nåja, två-tre skutt sen är jag framme) och tittade upp samtidigt som jag i luften mellan min taknock och grannens såg planet passera, på något som bara såg ut att vara några meter ifrån. Coolt! Idag har jag annars ägnat mig åt lite kvällsshopping på hemlig ort, hade världens tur som hittade två par skor som jag förälskade mig i och enbart gav 200 spänn för! På väg ut från mitt hemliga shoppingmecka hade jag föga hopp om att det skulle gå någon buss in till stan så sent på kvällen och förberedde mig på en halvmilspromenad. Ack, ibland skiner solen på en fastän himlen är svart som natten, klart det gick en buss! Jag insåg också att jag lyckats undgå ett spöregn under tiden jag provade skor i godan ro. Sista sträckan gick jag, och jag gick och log nästan hela kilometern och visade min tacksamhet för min kvällstur. Kvällstur i dubbel bemärkelse!

           

Man får vara glad över de små sakerna i livet. På jobbet finns det till exempel hårspray, så man kan alltid se till att ha håret fixat. Lite bonus sådär på en onsdag.

Why do people point to their wrist when asking for the time, but don't point to their bum when they ask where the bathroom is?  
Why do banks charge a fee on 'insufficient funds' when they know there is not enough?
Why does someone believe you when you say there are four billion stars, but check when you say the paint is wet?
Why is it that people say they 'slept like a baby' when babies wake up every two hours?
If the temperature is zero outside today and it's going to be twice as cold tomorrow, how cold will it be?
Do married people live longer than single ones or does it only seem longer?
How is it that we put man on the moon before we figured out it would be a good idea to put wheels on luggage?
Why do people pay to go up tall buildings and then put money in binoculars to look at things on the ground?

Did you ever stop and wonder...  
Who was the first person to look at a cow and say, 'I think I'll squeeze these pink dangly things here, and drink whatever comes out?' 

Why is there a light in the fridge and not in the freezer?  

Who was the first person to say, 'See that chicken there... I'm gonna eat the next thing that comes outta its bum.'  
Why do toasters always have a setting so high that could burn the toast to a horrible crisp, which no decent human being would eat?  
Why does your Obstetrician, Gynaecologist leave the room when you get undressed if they are going to look up there anyway?  
Why does Goofy stand erect while Pluto remains on all fours? They're both dogs! 
 If electricity comes from electrons, does morality come from morons?
Did you ever notice that when you blow in a dog's face, he gets mad at you, but when you take him on a car ride, he sticks his head out the window?
Does pushing the elevator button more than once make it arrive faster?

Idag blev jag osynliggjord offentligt för andra gången på jobbet. Jag syns inte. Jag finns inte. Det påminner mig om en dikt som min bror skrev när han var liten (så liten att han inte kommer ihåg att han skrivit den):

Jag är en liten skit

Jag är blyg

Jag är rädd

Jag älskar det

(Med reservation för total minnesblockad, jag kan minnas fel, jag var ju också rätt liten.) Fast jag älskar det naturligtvis inte, jag blir upprörd och sedan ledsen istället. Men vad det handlar om är ju att personen i fråga använder sig av härskartekniker och egentligen är det mest synd om honom, som är så osäker på sin egen status och sin manlighet att han måste ta till såna metoder. Men ändå. Det känns.

På tal om härskartekniker så inser jag nu att jag ju faktiskt varit utsatt för två till, nämligande Förlöjligande och Undanhållande av information. Eh, någon som tycker att jag borde byta jobb?

För allra första gången blev jag nu, den 9 juni 2008 kl. 19.24 piip, avundsjuk på min syster för att hon har barn. Jag läste på hennes blogg om en cykeltur genom Flogsta. Det är jag inte så himla avundsjuk på, det är rätt trevligt visserligen, men nja, grå hus och halvbackigt. Jag blev avundsjuk på att hon från och med nu alltid kommer att ha någon. Ha någon särskild i sitt liv. Fast jag är jätteglad för hennes skull, det är hon värd. Såklart.

Jag kom precis på att anledningen till att jag tycker det är jobbigt att vara singel inte har ett dugg med min ålder att göra. Det har enbart med det faktum att göra att jag inte har en enda vän som är singel. Eller det var inte helt sant, jag har ju Sara, men hon bor ju djupt inne i Norrlandsskogarna. Och egentligen spelar det ingen roll att jag är den enda som är singel. Eller att jag över huvud taget är singel. Det som spelar roll är att jag är solo. Jag önskar bara jag hade ett gäng att sitta med efter jobbet på en uteservering och snacka lite med, softa med, äta nåt med, ha det bra tillsammans med. Nu är alla mina vänner utspridda över praktiskt taget hela landet, och jag saknar er allihop något enormt! Inga namn nämnda - inga glömda, men ni vet vilka ni är. Jag älskar er, forever and ever! (Och nej, jag har inte druckit alkohol...)

För övrigt funderar jag på om jag ska åka till Hultsfredsfestivalen med bror. Och vad jag skulle kunna sälja på Tradera för att få tillbaka lite av de pengar som gick åt i Stockholm. Och vad jag ska ha på mig imorgon. Och vad mycket solen tar, även efter klockan 17 om dagarna. Och att pappa och jag idag diskuterade snabbt om/att man kan börja en mening med och.

Peace.