Idag blev jag osynliggjord offentligt för andra gången på jobbet. Jag syns inte. Jag finns inte. Det påminner mig om en dikt som min bror skrev när han var liten (så liten att han inte kommer ihåg att han skrivit den):

Jag är en liten skit

Jag är blyg

Jag är rädd

Jag älskar det

(Med reservation för total minnesblockad, jag kan minnas fel, jag var ju också rätt liten.) Fast jag älskar det naturligtvis inte, jag blir upprörd och sedan ledsen istället. Men vad det handlar om är ju att personen i fråga använder sig av härskartekniker och egentligen är det mest synd om honom, som är så osäker på sin egen status och sin manlighet att han måste ta till såna metoder. Men ändå. Det känns.

På tal om härskartekniker så inser jag nu att jag ju faktiskt varit utsatt för två till, nämligande Förlöjligande och Undanhållande av information. Eh, någon som tycker att jag borde byta jobb?