Ode to Sixten

Han heter Sixten och jag måste säga att det är världens bästa namn! Det är så pass bra så fåglarna sjunger lite extra högt utanför mitt sovrumsfönster ikväll, de stämmer upp i min sång för Sixten. Min sång för Sixten handlar om ljusa morgnar och slöjtäckta ängar i juni. Den handlar om den första kyssen på hans kind och regnet som smattrar mot ett takfönster i augusti. Där under fönstret, omsvepta i en filt, ligger Sixten och hans mamma och vilar. Ingenting är tryggare än i mammas famn, och regnet omfamnar dem båda och vaggar dem till ro. Mor och son ser på varandra i samförstånd som vi andra bara kan ana, och ingenting i hela världen kan någonsin skilja dem åt.


Kommentarer
morfar

Sixten är ett fint namn, gulligt rent av. Fast bara på en liten pojke. Det är inte lika gulligt på en gammal farbror. Den mest kände Sixten i Sverige genom tiderna torde vara Sixten Jernberg, en skidåkare från Lima i Dalarna som vann både VM och OS på 50- och 60-talen. Efter karriären byggde han en stugby i Lima. Den lär gå att hitta även på nätet. En annan Sixten hette Erling i efternamn och var känd dirigent för Radiofilharmonikerna, och jag tror faktiskt att han fick dirigera även på de stora konserthusen i världen. Sedan fanns ju han Sixten, fast han stavade inte så, utan Sighsten,
Herrgård, som var svensk modedesigner (dog i aids 1989). I det här sammanhanget passar det också bra att nämna en av alla tiders största hits, Sweet little sixteen. Och (se där) på tal om det så fanns det en amerikansk kulstötare som vid OS i LA 1932 stötte lika långt som han hette. Han hette Leo Sexton och vann på exakt 16 meter.

Hälsa åter den lyckliga modern, samt fadern, sonen, och den heliga ande.

2008-06-03 @ 23:41:32
morfar

Jag ska be att få rätta mig. Sixten Ehrling var mycket större än jag trodde. Vi får nog glömma det där med radiofilharmonikerna. Han arbetade mestadels utomlands och med de största symfoniorkestrarna. Han dog 2005.

2008-06-03 @ 23:57:29
Karin

Dessa dagar har varit fyllda av tårar,tårar mestadels av smärta och oro. Nu öppnades helt andra tårkanaler,jesus vilka glädjetårar! Det du skrev träffade rakt i hjärtat,både på mig och Sixten. När jag sitter och ammar honom och tittar ner på honom där han ligger så totalt beroende av mig....Allt annat är så oviktigt. Livet! Och tack Jörgen för lite Sixten-trivia!

2008-06-04 @ 07:33:17
Malin

Vad poetiskt du är, Pernilla!

2008-06-04 @ 22:13:22


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0