Premiär för Riding Backwards ikväll!
Spelningen börjar runt 21.00, så bäst jag skyndar mig dit med kameran!

Love.

Idag har jag varit på affärsmöte. Jorå, det är sant. Jag gick därifrån inspirerad, om inget annat. Så jag började skissa på några grafiska tavlor. Kanske har jag även hittat ett forum för mina alster, men för att använda det måste jag ju ha några alster, så det gäller att ligga i. Äntligen börjar saker och ting röra sig. Tyvärr kan jag inte säga detsamma om den stackars igelkotten som legat ute på gårdens gräsmatta, orörlig, sedan minst igår, då han mötte den otäcka gräsklipparmannen som kan ha skrämt ihjäl den. (Vi skyller på honom fastän vi inte vet om han är förövare i sammanhanget, det känns liksom lite bättre då.)

Vila i frid, du stackars kotte.

Nej, det tycker jag inte, men denna syn tyckte jag var rätt rolig. Och kanske lite väl snobbig...

"During World War II the Army Corps of Engineers needed to hide

the Lockheed Burbank Aircraft Plant to protect it from being a

target for a Japanese air attack. They covered it with camouflage

netting and to make it look like a rural housing subdivision from the air.

These photos tell the story of ingenuity during trying times."

http://www.sonnyradio.com/airfactory.htm

 

Klicka på länken för att se de fantastiska bilderna,

om du nu mot förmodan missat detta projekt!

Och när vi ändå är inne på hemliga flygplansfabriker,

kan vi ju ta den i Linköping också:

 

Well, det var inte riktigt en sådan här syn som mötte mig när jag klev av tåget i Mantorp imorse. Det var istället en vanlig kvinna i 45-årsåldern som i klänning gick mot tåget, samtidigt som hon växlade några ord med en man med nervevad ruta i en bil bredvid. Jag hörde inte vad de sa, förutom en mening som mannen ropade på bred östgötska till kvinnan precis när jag passerade dem, och de var på väg att skiljas åt: "Ja ällska däj!"

Kärleken är lika vacker i alla dess former. Jag log, och valde att gå den lilla grönskande stigen längs med stora vägen, och tänkte på mina föräldrar.



Hittad på http://kissingmatters.com/even-in-uniform-kissing-matters/

Eftersom jag ska på bröllop i helgen kände jag att det var på tiden att de mest slitna hårtopparna åkte bort. Nu försöker jag spara på de få slantar jag har, så jag testade med saxen själv. Jag har gjort det förut, på olika sätt, och resultatet har väl inte direkt blivit jättebra, men ok om man inte är superkräsen. Tidigare tekniker har exempelvis varit att böjd över badkaret samla allt hår över huvudet och klippa rakt av (fast detta gjorde jag sist kanske för 10 år sedan, och jag minns inte om det blev bra), samt att helt enkelt klippa hårtest efter hårtest på känn framför spegeln.

Det borde ju inte vara så svårt när man inte har någon särskild frisyr utan bara långt liksom. Nu testade jag istället med att jag delade upp håret i två delar, med mittbena, tog fram ena sidan i taget över axeln och klippte rakt av. Jag har ännu inte bedömt resultatet. När jag kollade på nätet efter tips snubblade jag över Fyratofsarsmetoden, men det är för kortare hår. Ser dock intressant ut, jag får testa det på någon frivillig i min närhet!



Titta själv hos Korvasbloggen

Allerum Präst på frukostbordet

blandas i gommen med smaken från ordet

som jag hörde dig säga imorse, i natt?

Kanske var det en dröm, jag vet bara att

ordet högg till och jag är fortfarande öm

Så förlåt att jag inte är pratig, sådär

som jag alldeles för ofta är

 

Jag är en känslosam prick du vet

och din alldeles egna söta poet

Så när du nu går, lämna ordet kvar

så jag kan ta varje bokstav det innehar

och plocka isär, blanda om, och sätta ihop ett nytt

som om det där ordet aldrig någonting betytt

Förra året. Undrar om de fortfarande är kvar?

Jag följer inte Melodifestivalen, Schlagerfestivalen, den fåniga förkortningen Mello eller vad namnet än är nu för tiden. Jag har sett ett avsnitt, eller vad man ska kalla det, endast på grund av att jag blev lurad in i det på en fest. Tack Cissi :) Men jag hade ändå bokat in att jag skulle se Den Stora Finalen, och det tack vare Norges fina bidrag som via Sveriges Radio letat sig in och fått en alldeles egen plats i mitt hjärta. Jag skulle vara bänkad, och heja på Stella Mwangi!

 

MEN döm om min besvikelse när jag på samma Sveriges Radio idag hörde att detta catchiga bidrag redan åkt ur tävlingen! Hur då? Jo, genom att Melodifestivalen numer har delfinaler. Bu! Suck. Jag börjar väl bli gammal men tacka vet jag när jag var liten och man inte hann tröttna innan det var dags för finalen. Vila i frid Eurovision Song Contest. Vila i frid mina barndomsminnen. Och ingen fara för Stella Mwangi, vars musik redan tidigare återfunnits i filmer som American Pie och Save the Last Dance och i TV-serier som CSI New York och Scrubs.

 

Snödrivorna i Hornstull måste ha varit ovanligt höga förra vintern...

Jag vet inte om det låter så när något vaknar ur sitt ide, men nu ska vi i alla fall se om vi kan väcka lite liv i saker och ting som varit stilla, i vila, i någon form av personlig exil, alldeles alldeles för länge.

Här behövs en uppfräschning. Tyvärr är jag inte så haj på bloggverktygsspråk men jag får testa runt lite. Bare with me, så kör vi!

Peace.

-Ett konstigt sätt att värma upp staden på, sa en förbipasserande man när jag i morse möttes av detta utanför huset.











-Det är Bin Ladins snor, kommenterade ett gäng ungdomar som var lika fascinerade som jag.