Jag kom precis på att anledningen till att jag tycker det är jobbigt att vara singel inte har ett dugg med min ålder att göra. Det har enbart med det faktum att göra att jag inte har en enda vän som är singel. Eller det var inte helt sant, jag har ju Sara, men hon bor ju djupt inne i Norrlandsskogarna. Och egentligen spelar det ingen roll att jag är den enda som är singel. Eller att jag över huvud taget är singel. Det som spelar roll är att jag är solo. Jag önskar bara jag hade ett gäng att sitta med efter jobbet på en uteservering och snacka lite med, softa med, äta nåt med, ha det bra tillsammans med. Nu är alla mina vänner utspridda över praktiskt taget hela landet, och jag saknar er allihop något enormt! Inga namn nämnda - inga glömda, men ni vet vilka ni är. Jag älskar er, forever and ever! (Och nej, jag har inte druckit alkohol...)

För övrigt funderar jag på om jag ska åka till Hultsfredsfestivalen med bror. Och vad jag skulle kunna sälja på Tradera för att få tillbaka lite av de pengar som gick åt i Stockholm. Och vad jag ska ha på mig imorgon. Och vad mycket solen tar, även efter klockan 17 om dagarna. Och att pappa och jag idag diskuterade snabbt om/att man kan börja en mening med och.

Peace.