Mitt ute på sjön, nära de två öarna vi hittade V-ödleskinn på som barn, befann jag mig på rygg på en gul gummiring. Det var nästan helt stilla, förutom en liten vindil västerifrån som envist snurrade mig från solen. För att vända mig rätt fick jag böja ner mina armar så att de nådde vattnet. Jag började paddla lätt, och lutade mitt huvud bakåt över gummiflottens kant. Jag log. Där, på den gula flotten mitt ute på sjön, såg jag världen ur ett nytt perspektiv. Jag såg livet uppochner. Himlen blev min botten, en ljus grund att stå på och tillika min fasta punkt i tillvaron. Det mörka vattnet blev min sorgtyngda himmel, så full av sitt innehåll att den nuddade och fuktade mitt hår. Jag tog sikte mot en öppning i de granklädda väggarna och paddlade på. Jag paddlade för sommaren, för allt som skänker liv, jag paddlade för dig och mig och underbart somriga tidsfördriv.