"Markus Krunegård, en av Sveriges mest hyllade rockartister, är den hemliga gästen på kvällens allsång på Kisa hembygdsgård. Det bekräftar nu Gudrid Hansen som är med och arrangerar allsången." Weehoo, sa jag. Vi åker!

Min allra första allsång. Jag blev alltså bönhörd med råge om mina tankar kring ett svenneliv! Och vet ni, det var faktiskt kul. Och vet ni, jag till och med sjöng med, i nästan alla låtar. Husbandet var riktigt bra och jag blev tårögd av en av deras egenkomponerade låtar. Allsångsledaren var rolig, stämningen var på topp. Magnus Bäcklund sjöng, Inger (Pippi) Nilsson sjöng. Alla sjöng. Och sedan ser jag honom komma ut från den röda ladan till höger. Han sätter sig och lyssnar, och jag ler. När det blir hans tur att äntra scenen börjar han med att berätta att han, efter sitt första besök i Kisa hembygdsgård, tycker det är så vackert att det är här han skulle vilja gifta sig en dag. För att gifta sig så behöver man hitta någon, och ibland behöver man leta, leta, leta. Han säger att det har han gjort, och det är det den första låten handlar om. Han spelar Stjärnfallet. Han fortsätter sedan med Jag är en vampyr, och avslutar med den allsångslåt jag redan gissat att han skulle välja; Visa vid vindens ängar.

Jag har varit i Finland och vänt. Fast inte på det vanliga viset, med Finlandsbåten och så hej hopp titta, jag har ena foten i Finland och andra kvar på båten. Nej för jag har flugit dit, åkt bil 80 mil genom landet och upptäckt två städer. Och finsk kultur. Supermarket KKK, snabbmats/rastplats-kedjan ABC, gått i min förfaders fotspår inne bland cellerna på Hämeenlinnas (Tavastehus) fängelse vid slottet, ätit jäätelöä varje dag, och smakat på den vegetariska standardrätten grönsaksbiffar, gjord på rotfrukter och kryddor. Jag har varit på familjesemester. Jag har druckit öl. Jag har fnittrat med min bror sena hotellnätter och slocknat med densamme i baksätet när vi åkt bil. Mamma fick se Iittalla, pappa fick visa oss rötter, bror fick gå på snabbdate och jag fick se tonsättaren Jean Sibelius födelsehus. Vi har sett om inte tusen sjöar så i alla fall många av dem, inbäddade i vackra norrlandslika landskap och med oss i en bil, vilse på en väg mitt emellan dem. Och jag har fotograferat. Men det kommer lite senare.

Hyvää yötä!
(Inlägget skrevs ursprungligen igår natt, men som vanligt strulade bloggverktyget så det gick inte att publicera...)

Peace out.

Det är konstigt hur allt alltid tycks hända på en och samma gång. Kaos drar till sig kaos. Tomhet drar till sig tomhet. Innan jag började jobba hände absolut ungefär ingenting. Nu händer det extremt ganska mycket, just nu, just här.

Nåväl.

På tal om något annat så hängde Eva och jag i Sumpan igår, hittade en glassig plats på en solig uteservering och beställde in öl. När solen väl gått ner och solbrillorna togs av kände vi plötsligt avloppslukten från trottoarkanten intill de förbikörande stadsbussarna, gubbarna bredvid oss busvisslade efter varenda kotte de kände igen på andra sidan järnvägsspåret. En kvinna vände sig om och frågade hur många öl vi skulle tacka ja till, om den långhårige motorcykelknutten som hon sett där tidigare skulle frågat oss. Sedan undrade hon vad vi tyckte om "Michael Jackson-grejen". Hon sa att jag var väldigt lik Portia di Rossi, eller "hon den blonda i Ally McBeal som var ihop med den där konstiga mummelkillen". Hennes sällskap satt mest och hånglade. Eva blev nostalgisk och längtade tillbaka till hennes forna hemort, alltså just Sumpan. Det var trevligt. Det är konstigt att vi svenskar påverkas så av att solen tittar fram.

I morgon bitti börjar nedräkningen för min semester, och när jag går hem från jobbet så slutar den! Tjohoo! Ungefär lika fort som tiden gått sedan tolfte februari. Värst vad fort tiden går nu för tiden!

See ya on my vacation!
Peace out.

Min kollega berättade precis att han varit ute på krogen igår kväll. När han ensam på natten på väg hem stannade vid en mack för att köpa cigaretter, dök ett gäng killar upp från ingenstans. Kollegan undkom precis ett riktat slag mot sig, han fick det i bakhuvudet eftersom han duckade rent instinktivt, men lyckades sedan springa därifrån. Han sprang och sprang hela vägen hem, med hjärtat i halsgropen och konstant kastad blick bakåt för att se så att han inte var förföljd. Väl hemma ringde han polisen, som kom hem till honom halv tre för att höra hans berättelse. De sa att han tagit rätt beslut i att springa så fort han kunde därifrån, med tanke på hur två av de andra som stod i kön såg ut efter gängets framfart... Ren och skär oprovocerad misshandel. Det knäppa är att, utan att lämna några detaljer, det hela verkade uppgjort. Jeezez! Jag vågar knappt tänka på vad för slags människor som planerar ett sådant dåd. Min kollega mår ok säger han, men tillägger att han var vääldigt röksugen när han kom hem utan sitt planerade cigarettinköp... Jag tycker att han ska gå hem för dagen och äta glass nerbäddad i sin säng tittandes på komedier tills han somnar. Det får han. Verkligen.

TT Spektra - 02.07.2009 14:57

Krunegård släpper dubbelt i höst

I höst släpper musikern Markus Krunegård två album på en och samma dag. Albumen ska heta "Prinsen av Peking" samt "Lev som en gris, dö som en hund", skriver SVT:s PSL-blogg. Den 14 oktober når skivorna allmänheten.

I höst släpper musikern Markus Krunegård två album på en och samma dag. Det ena albumet har titeln "Prinsen av Peking" och beskrivs av Krunegård själv som "mer majestätisk", skriver SVT:s PSL-blogg. Den andra skivan, "Lev som en gris, dö som en hund", ska samtidigt visa Krunegårds smalare sidor som artist. De båda skivorna släpps 14 oktober, och Mauro Scocco har producerat några av låtarna.

(http://nyheter.se.msn.com/noje/article.aspx?cp-documentid=148301287)