Dina ögon rymmer någonting jag inte gillar att se

De skrattar bara när du bestämt dig för att le

När dina tankar inte uppfylls av idiotier om dig själv

då ser jag en skymt av dig, av en tid

då du fortfarande var fri

Inte nu

bara då

kunde jag älska det du var

Inte då

bara nu

står jag tvivelaktigt kvar

Jag räcker inte till för det här

för det där

som jag inte tycker om

Räcker bara till för saknaden efter tiden av vi mot dem

Som ett litet kort på posten damp hon ner innanför min tröskel. Jag visste inte om det innan och därför blev jag så överraskad. Hur kunde hon göra så att allting blev så lätt? Det är ett under, och jag vill aldrig att hon ska kliva ut igen.

Nu är det sommar igen och nedräkningen fortsätter! Vi startar med hotellbar Eken vid Slussen på fredag, och början av nästa vecka ute i Stockholms skärgård. Stövlar är inte inhandlade, så om sommaren har tänkt vila under några dagar är jag tacksam om jag meddelas via Outlook, R.S.V.P senast fredag vid lunchtid.

Peace.

Livets små beståndsdelar färdas genom tid och rum, de befinner sig omkring dig, och du är en del av Allt. Nu när jag ser dig så här, du yrväder, känner jag ingen smärta. Du, du, du är hos mig igen och jag behöver inte längre fly. Jag visste att du fanns där! När dagen gryr ska jag inte längre vakna kallsvettig, jag behöver inte låtsas längre. När dimman skingras kan jag möta dig igen, och du är hel.