Nedräkning
Ikväll var det sådant här väder utanför fönstret, så jag stack ut på en springtur, för första gången på flera veckor. Mycket nöjd över att jag var ute någon timme (jag sprang inte hela tiden alltså om det nu mot förmodan var någon som trodde det...). Mycket välbehövligt. Men men, det jag egentligen ville säga var att vi hade en underbar dag i lördags när vi firade pappas stundande 60-årsdag.
Vi överraskade honom med en dag i Östergötlands tecken; fotbollsgolf utanför Ödeshög (vilket var skitkul, verkligen, så pass att systersonen inte bara höll sig vaken i fem timmar i streck mitt på dagen utan halva tiden satt han inte ens i vagnen, och den tiden han satt där satt han så stilla så stilla och såg imponerat på alla fotbollar runt omkring), sedan skippade vi Gokarten (vilket pappa bara var glad för) och hann med en liten fika på Stubbegården utanför Vadstena innan middagen på Ladugård 206, där allt runtomkring oss hade Östgötsk anknytning (typ mandelpotatis från Motala, kött från något stackars djur på Nisses gård bakom hörnet etcetera). Förutom vinet då. Och Runölen produceras ju egentligen inte i Östergötland. Ah, well. Det var en mycket trevlig och fin dag, hela dagen, och på grund av alla timmar på fotbollsgolfbanan i den strålande solen och i blåsten, var vi alla helt utmattade, men glada, mätta och belåtna när vi kom hem framåt kvällningen.
Snart, snart är det semester! Yiihaa. Är jag värd.
Några bilder; jag tog en rätt snygg bild på brorsan, sedan knäppte han denna på mig... haha. Jag, kamera, bubbla. Han går! Omberg. Sunshine. Utsikt. Ballongflygare.
Kommentarer
morfar
Bra text, bra beskrivning av dan, och förträffliga bilder (jag är så pissed off för att inte jag kan lägga in bilder på min blogg). Absolut bästa bilden är den på W när han går och sträcker ut armarna och ler liksom med hela kroppen. Den utsträckta armen i förgrunden är underbar, den berättar om väntan, längtan, om trygghet, om vänskap och kärlek, om livet.
sense the echo
Ungefär som vår dag då!
Trackback