Regnet står som spön i backen denna måndagsmorgon i början av juli. Sommaren var här nyss, så sent som i fredags. Jag var i Västerås fast jag var i Wisconsin, och det räckte med att skratta så blev man sjöblöt. Av värmen. Idag fick jag torka strumpbyxorna med handservetter, och sjalen som följde med mig hem från sommaren gav tacksamt grådiset lite färg. Den värmde, den påminde om en vän, och i hjärtat är det fortfarande sommar.

Love.

Jag lever i ett farligt kvarter. Mitt hood är så pass mörkt att till och med hantverkarna verkar i den undre världen. Nyligen upptäckte jag att mitt källarförråd blivit utsatt för uppbrytningsförsök. Jag meddelade tjejen jag hyr av som svarade: "Det kan vara elektriker som vill nå någon ledning. Det har hänt förut."

Oj.

Shit. 

Inte trodde jag att elektriker har det så knapert att de inte har råd med mobiltelefon. Får nog dricksa dem nästa gång vi ses. Eller förresten vet jag inte om jag vågar stöta mig med kvarterets rådande kultur, kanske bäst att ge igen med samma mynt istället och bussa min nyfunne vän, libanesen i godisbutiken rakt över gatan, på dem. Yeah.  

Om man bara äter två äpplen och två Knäckis (miniknäckebröd, tre cm i diameter) till lunch, och sedan går den halvtimmeslånga vägen dit och tillbaka, så kanske man, utifrån ett kaloriperspektiv sett, kan käka på Sibylla till middag. Fy, stackars de som tänker sådär för jämnan. För mig är det iaf redan kört eftersom jag förutom ovanstående faktiskt även åt en glassbåt. Det är ju sommar liksom, och dessutom vill man ju inte vara otrevlig när det bjuds.

"During World War II the Army Corps of Engineers needed to hide

the Lockheed Burbank Aircraft Plant to protect it from being a

target for a Japanese air attack. They covered it with camouflage

netting and to make it look like a rural housing subdivision from the air.

These photos tell the story of ingenuity during trying times."

http://www.sonnyradio.com/airfactory.htm

Klicka på länken för att se de fantastiska bilderna,

om du nu mot förmodan missat detta projekt!

Och när vi ändå är inne på hemliga flygplansfabriker,

kan vi ju ta den i Linköping också:

Idag har jag sökt ett fotojobb. Man skulle få utbildning alltså, det är inte så att jag tror att jag kan fota nu bara för att jag fått en kamera... Nyligen sökte jag ett som projekttjosan/marknadsförare och även ett tremånadersvikariat som informatör. Idag fixade jag även till ett nytt personligt brev med ett annat format, lite mer layoutat och med färg. Turkost. Såklart. Jag ska lämna en sådan i en klädbutik idag där jag såg att de sökte folk. Jag ville mest skriva ner det här offentligt så jag känner mig lite mer fruktsam. Det gör jag inte annars. Något jag däremot känner just nu är rastlöshet, ångest, längtan efter semestern och roliga upptåg, mättnad, kylan eftersom jag idag bär korta byxor, tacksamhet, nyfikenhet och en och annan panikkänsla.

Jag skulle kunna söka fler jobb nu när jag sitter och väntar på negativscannern. Det är en evinnerlig väntan. Under tiden vandrar tankarna till vad jag vill göra i livet. Jag vill göra musik till/med en väninna, bli produktdesigner, mönsterdesigner, öppna butik, formge förpackningar, lära mig sy och lära mig ha tålamod nog att sy, läsa italienska, skriva en barnbok, backpacka, tjäna pengar, arbeta för Amnesty, dansa, upptäcka världen, finna mitt kall och ha kul under tiden. Och jag letar, letar, letar men jag kan inte hitta energin. Allt omkring suger musten ur mig, och inputen är alldeles, alldeles för undermålig.

Söta, söta kollegor. I torsdags på min födelsedag tog C med mig ut och bjöd på lunch, och idag när jag kom till jobbet sa M: "I kylen du, i kylen." På riktig Östgötska. Där inne, bland rester från förr, stod en jättefin chokladmuffin med ett ljus i till mig. Jag blev rörd. Dessa killars flickvänner bör skatta sig lyckliga.

Love.

Jag har blivit utmanad av litenbusig.

Reglerna är följande: Svara på frågorna om dig själv. I slutet av inlägget ger du den vidare till 5 andra bloggare. Och sedan skriver du en kommentar hos deras bloggar att de har en utmaning att hämta.

1. Vad gjorde du för tio år sedan?

1998 är lite för långt tillbaka för att jag ska minnas det ordentligt, jag har tillräckligt svårt att komma ihåg vad jag gjorde förra helgen. Men jag tror nog det var Komvux med två av mina älskade vänner, varav den ena idag är djupt saknad. Komvuxåret åkte jag även på solsemester till Teneriffa med två andra kära vänner, samt var inne på andra året med en av mina största kärlekar. 

2. Vilka fem saker finns på att-göra-listan i dag?

Ikväll har jag gett upp. Imorgon är en annan dag, så då blir det nog:
Pallra mig upp i tid till jobbet
Bestämma lekar
Packa väskan
Inhandla förnödenheter
Ringa folk angående vad som gäller på midsommar! Yiiihaa 
(Skulle behöva en fem gånger så lång lista för jag kan fortsätta i oändlighet.)

3. Godis jag gillar.

Choklad. Och hård saltlakrits.

4. Vad skulle jag göra om jag blev miljardär?

Starta egen firma, betala av studielånen, ge tredubbelt tillbaka till familjen, köpa en lägenhet i Stockholm och en stuga vid en sjö i en skog som bara jag känner till, köpa en Ford Capri eller liknande och lacka den turkos, magasinera bilen och mina kläder och sälja allt annat, köpa en svinbra bärbar dator med alla livsnödvändiga program för min firma och sticka iväg på en jordenruntresa, couchsurfa och vara borta länge, samtidigt som jag med hälften av pengarna räddar valar tillsammans med GreenPeace och befriar fångar med dödsstraff tillsammans med Amnesty på halvtid, och när jag kom tillbaka skulle jag adoptera en dotter från Namibia. 

5. Städer som jag bott i.

Mantorp (haha, stad och stad men...), Mjölby, Linköping, Uppsala, Sundsvall, Norrköping.

6. Bok jag rekommenderar till andra.

Den vidunderliga kärlekens historia, av Carl-Johan Vallgren.

_________________________________________________________________

I pass this on to Brollan och Eva. Känner inga fler bloggare tror jag... Baljan du bloggar inget nowadays eller?

Oh, jag blir lite förälskad här på jobbet. Anledningen är icke något fagert anlete, utan mer det mina sinnen uppfattar när jag läser den text jag fotograferade av under gårdagen. Texten är ur en veckotidning från 1776, angående den allra första uppsättningen av Romeo och Julia på en svensk teater. Här är ett litet utdrag av den vackra men ack så svårlästa svenskan på den tiden; enligt min tolkning (och med så få omskrivelser som möjligt och endast för att göra det mer läsbart):

"Herr Author!

Obekant om Edert Moraliska namn, ursäkten I mig att jag gifwer Eder det Politiska. Jag har med längtan genomläst Edra uppgifter om stycket uti vårt Weckoblad anförda, i anledning af ett på Theatren framvisat sorgespel; haden I warit så frikostig emot allmänheten, at I med [...] utsatt den händelsen som orsakat Eder förtrytsamhet, så hade både jag och andra som ej hafwa tillfälle bewista skådeplatsen, warit tillfredsställda; Ursäkten mig at jag I vissa delar granskar Edra upgifter. Jag skulle wäl mycket om Edert långa företal kunna säga; men will endast hålla mig wid hufwudsaken angående Romeos och Julias beklageliga död, och Moder Durrckopps sluteliga förödmjukande." (Norrköpings Weckotidningar 1776-08-24, nr. 34, s. 4)

Jaha, det var visst kritik riktat mot skribenten, inte så mycket romantik i själva textinnehållet, men lyss till orden och den gamla svenskan istället. Är det inte vackert så säg!

"Ömma hjertan röras alltid af oskuldens lidande [...] Ett ämne som ej annat kan, än i anseende til kärlekens beständighet, fågna var åskådare [...] Det är sant, jag känner kärlekens välde och förmögenhet at störta i förtviflan [...]" (Ibid.)

Och i kontrast till det, och på tal om text, i en annons ur en tidning med dags datum, gick att läsa angående en gård som var till salu att byggnaden uppförd 1941 hade "9 rum och kök m.m." Vadå med mera?! Endast fantasin sätter gränser. En kammare af wäl bewistade sorgespel kanske.

Inte nog med att jag har spårvagn utanför fönstret, jag har även flygplan! Jag stod och diskade och hörde ett dånande ljud närma sig, sprang till balkongen (nåja, två-tre skutt sen är jag framme) och tittade upp samtidigt som jag i luften mellan min taknock och grannens såg planet passera, på något som bara såg ut att vara några meter ifrån. Coolt! Idag har jag annars ägnat mig åt lite kvällsshopping på hemlig ort, hade världens tur som hittade två par skor som jag förälskade mig i och enbart gav 200 spänn för! På väg ut från mitt hemliga shoppingmecka hade jag föga hopp om att det skulle gå någon buss in till stan så sent på kvällen och förberedde mig på en halvmilspromenad. Ack, ibland skiner solen på en fastän himlen är svart som natten, klart det gick en buss! Jag insåg också att jag lyckats undgå ett spöregn under tiden jag provade skor i godan ro. Sista sträckan gick jag, och jag gick och log nästan hela kilometern och visade min tacksamhet för min kvällstur. Kvällstur i dubbel bemärkelse!