Dagens ilandsproblem 1:

Strumpbyxor och tights som hasar ner under dagen när man går och står eller bara lever normalt. De sätter sig på halva skinkorna medan grenen åker ner till knävecken typ. Att kvaliteten på dessa strumpbyxor dessutom är undermålig så det heter duga gör inte saken bättre. Men det spelar ingen roll om man skulle kosta på sig en modell av det bättre och dyrare märket, de hasar lik förbannat ner lika långt ändå. Problemet är inte heller alltid så lätt att åtgärda. Vissa gånger funkar det skitbra om man går ner en storlek eller två för att de ska sitta uppe lite bättre, men andra gånger är de då så små att man omöjligen kan få dem på sig mer än upp till halva låren, ens inte efter att man försökt töja ut dem genom att stoppa in båda armarna och dragit och tänjt som en galning.

Dagens ilandsproblem 2:

Serier på tv som helt plötsligt slutar för säsongen och sen är det en evighet till nästa omgång. "Michael och de andra ser vi återigen till hösten..." Gaaaah! Jag ska sluta se på dessa idiotkanaler. När nästa säsong väl startar har man iaf glömt bort vad som hände sist och man fattar noll.

(Ja jag tänker på hela grejen med OS i Kina också, så skäll inte snälla.)

Det bidde ingen tatueringsmässa för mig i helgen. Det bidde däremot en riktigt skoj utekväll med Marie. Eller ute var det inte speciellt kul, men kvällen och sällskapet var det! Vi började med lite ekologiskt rödvin (Marie) och några danska öl (jag) i parken. Vi propsade på att sitta ute eftersom det "ju är så himla varmt ute" men ångrade oss rätt snabbt. Värmen höll inte i sig (hallå, det är ju bara april för guds skull!) och vi var de enda där som får lov av våra föräldrar att dricka alkohol. Så vi gick hem till mig och jag spelade Hästpojken för Marie som inte blev särskilt imponerad (svårflirtad tjej det där ;) ). En kille från spraydate som jag messat med under dagen tjatade om att vi skulle komma förbi hos honom innan vi gick ut (tio sms på en timme - han var rätt full om man säger så). Okej, sa vi och gick dit, fick varsin drink (öl till Marie och Likör 43 med mjölk och APELSINJUICE till mig) och klådde killarna i vår första omgång Wii ever. Vet inte om det berodde på deras brutala nederlag eller på att Marie och sms-killen muckade med varandra, men han dumpade mig rätt snabbt iallafall haha. Väl ute på krogen köpte jag oss varsin Smirnoff Ice. De kostade 64 kr styck! Huva! Vi drack dem långsamt och förbannade både överpriserna stället tog och vår dumhet som trotsade vaktens tips om att det inte var nåt kul där inne. På dansgolvet var det en myrflock. Alla stod packade (som i packat med folk) och bara stod. De dansade inte på dansgolvet. De rörde sig knappt på dansgolvet. De bara stod där för att det var där man skulle stå. Nåväl, vi roade oss med att ta kort på oss själva med min fina röda kamera och diskutera vart vi skulle gå nästa gång. Nästa gång blir det ett rockn´roll-ställe och inte "utestället nummer 1"!

Lev väl.

Igår hade jag stämt träff med Marie som jag inte sett på runt fem år eller så. Innan mötet tänkte jag på ifall vi skulle säga hur vi såg ut nu för tiden så att vi skulle känna igen varandra. Det var inga problem med den saken! Jag kände igen henne på 10 meters avstånd och vinkade till henne som såg precis ut som hon alltid gjort. Vi kramade om varandra, gick till systemet och köpte några öl, tog några gratistidningar som sittunderlag (jag visste väl att de där gratistidningarna på stan var ett bra påfund) och satte oss sedan i Wasaparken och tog del av de senaste årens händelser i varandras liv. Hon bubblade av glädje och såg ut att må riktigt bra, vilket hon också sa att hon gjorde. Jag fick massor av energi av vår kväll ute i kvällssolen och hoppas vi kommer ses mer framöver.

Idag fick jag premiäråka i Johans vinröda Ford Capri på lunchen. Jag blev glad. Vi drog en raggarrunda genom stan med nedvevade rutor och Backyard Babies på hög volym, och stannade till slut vid Sibylla. Solen värmde skönt i nacken när jag intog mitt Green Meal och vi diskuterade generationsfrågor och hur skönt det är med folk som aktivt gör ett ställningstagande för någonting, säg punkare t.ex. Tänk om meningen med att jag skulle träffa på dig i mitt liv var för att jag skulle inse att jag ska ha en egen sådan här gammal bil, sa jag till honom. Han höll med om att det kanske var så det var tänkt med den saken.

Jag fick gå tillbaka från stan och passade då på att leta upp några frisersalonger för att boka tid och för att öka på dagens stegmängd på räknaren. Idag av alla dagar valde jag att ha jeans på mig, vilket var helt fel dag. Varmaste dagen på året, skulle lätt kunna gå i enbart shorts, linne och mina nya fina lackträskor (bild på dem kommer snart för den som är intresserad). Perfekt start på helgen. (För att jämna ut det hela lite så har jag dock ont i magen. Fast det är inget ovanligt nu för tiden. Kanske beror på mitt ihärdiga kaffesörplande, och i så fall är det smällar man får ta när man envisas med att leka vuxen.) Nu är det bara någon att hänga med på tatueringsmässan i helgen som saknas, annars har jag nog alla förutsättningar som behövs för en riktigt bra helg!

Peace out.







(En sån här skulle inte sitta helt fel. Snygga va?! Bilder från (!!!):
http://raggare.ifokus.se/Default.aspx?ThreadId=c5c71889-af77-4f36-aa0d-7561cbe1ff13)

Det här stället är inte bra för mig. De senaste tre dagarna har jag hittills kanske druckit nio koppar kaffe. Och jag som ju inte ens dricker kaffe! Damn.

Analysera, analysera, analysera. Fy fan vad det är tröttsamt. Ibland önskar jag att jag inte vore en sådan tänkande, kännande varelse. Fast å andra sidan är det ju en del av den jag är. Så här är jag: jag går förbi en klunga med människor varav jag är intresserad av en av personerna. Jag vet att de ser mig gå förbi. (Jag går mot deras ryggtavlor liksom så när jag ska gå tillbaka kommer jag möta dem face to face typ, fast de tittar ner och jobbar med någonting.) När jag sedan går förbi dem igen på väg tillbaka, vänder Han sig mot mig för att hälsa. Ingen av de andra. Nu sitter jag här och analyserar. Han behövde inte hälsa. Så varför gjorde han det? Betyder det att han är intresserad? Jag vet att han visste att det var jag som kom förbi och att han inte bara tittade upp för att se vem det var. Men herre jisses vad mycket energi som går åt på sådant här! Han kanske liksom bara ville vara trevlig! Haha. Men jag har faktiskt blivit mycket bättre på det här den senaste tiden. Jag tror att jag efter mitt över fyra år långa ständigt analyserande tillstånd har vaknat upp litegrann, och insett att det inte hjälper mig särskilt mycket att bete mig så. Detta eftersom jag i mina analyser av vårt förhållande apparently var helt fel ute. Summa summarum: det spelar ingen roll hur mycket du analyserar hur/varför någon gör någonting eller inte gör någonting, du kan ändå aldrig veta varför en annan människa gör som han eller hon gör. Fast om jag skulle sluta upp med att analysera helt skulle jag ju på ett sätt sluta vara tjej. Och det vill jag ju inte. Chicks rule. Ait?

Välkommen till världen Ella!

Igår förmiddag kom enligt mina källor världens sötaste Ella till världen. Hon är mitt första kusinbarn på min mors sida, och eftersom Ellas egen mor är bedårande vacker är jag säker på att mina källor har helt rätt. Mina varmaste gratulationer till dig, kära kusin/extrasyster, och din nya lilla familj!

Oj, dåligt med uppdateringar de senaste dagarna. Hade ett litet downfall (se tidigare inlägg om kameler).

Häromdagen hade jag en ny frisyr. Jag hade inte klippt mig eller så, utan bara struntat i att platta håret med min plattång som jag vanligtvis gör nu för tiden, och satt upp luggen. Inget märkvärdigt. Jag bara börjar tröttna på min frilla som man lätt gör efter en period. Men döm om min förvåning när jag på jobbet fick komplimanger från fyra olika håll, varav två var från manligt sådant. Ingen har tidigare nämnt något om mitt hår så det kanske är fler än jag som tycker jag bör förändra mig en aning. Nåväl. So be it. Jag har tänkt bli ljusare i håret och ska undersöka vilken frisör som är hippast i stan. Har varit hos en här tidigare, men hon var för tantig. Och eftersom jag inte är trettio riktigt, riktigt än så går ju det inte för sig såklart. Jag kan rekommendera henne till er andra som redan gått och blivit tanter dock. Inga namn nämnda men Eva, Lotta och snart Lie, jag vet the place for you to be ;)

Love always.

Hur kan man vara tillsammans med någon i över fyra år för att sedan helt plötsligt out of the blue komma på att man inte längre är intresserad, flytta isär och en månad senare träffa en gammal kompis en kväll, och då inse att man är kär i kompisen och bli ihop direkt?! Kan någon tala om det för mig så vore jag evigt tacksam.

Tack på förhand.

Mvh,

The Bitter End

Hann med det jag ville och lite till på jobbet. Hängde med och fotade i solen när ena bron över Söderleden lades på plats, och därmed skulle filmas av oss. Eller inte av mig men, ja, ni vet. Mycket uppståndelse, stans alla pensionärer var där. De måste tyckt att vi såg väldigt unga ut, för jag hörde en av dem säga "de är nog från fotogymnasiet". Jo man tackar ja. Fyller ju snart tant så jag sög åt mig. Tillbaks till jobbet, och efter lunch bestående av vegbullar i tomatsås med fullkornspasta samt trevligt prat med kollegor, var det dags att hålla i en presentation av en kampanj- och layoutidé. Det mottogs väldigt bra så jag blev glad. Efter jobbet gick jag och en arbetskamrat och tränade. Vi hade bokat in oss på ett box and kick-pass. 75 minuter. Ajajaj den där extralånga tiden kanske inte är så smart när vi är två väldigt otränade och svårmotiverade flickor... Det var något av det mest jobbiga jag varit med om tror jag, var helt slut efter tre kvart redan! Men med pepp från en bra tränare och en spegelvägg som hånflinade mot mig kämpade jag på genom hela passet. Men jag är värdelös på armhävningar. Jag fick dock cred för att jag verkligen försökte, och jag hade en förvånansvärd kraft i mina raka slag mot mitsen! Det underlättar att ha lite uppdämd aggression inombords kan jag tala om. Missförstå mig rätt, det är givetvis aldrig hälsosamt att gå omkring med en massa ilska inombords, men ibland kan det byggas upp ett litet förråd av irritiationsmoment, irritationspersoner, bittra tankar och stockad gråt som måste få komma ut till slut.

Det kom ut till slut. Och slut blev som sagt även jag.

Love.

Mitt humör går lika mycket upp och ner som ryggen på en kamel.

Åh vad jag har längtat efter denna dag! Jag vet att våren är här den dag jag kan sitta på mina föräldrars altan och läsa i solen. Varje vinter längtar jag till denna första riktiga vårdagen. Underbart!

Idag letade mamma och jag upp dynorna till utemöblerna och så satt vi där och njöt av solens värmande strålar. Pratade lite. Läste gjorde jag inte denna gång, det var jag alldeles för bakis för. Jag bara var. Och det var alldeles tillräckligt. Den första riktiga vårdagen hittar grannarna ut som djuren efter sin idesömn. Alla vaknar liksom till liv efter den långa vinterdvalan med tv-middagar och enkilos smågodispåsar. På mammas och pappas gata var alla grannarna ute i sina trädgårdar, och jag blundade och lyssnade hur uppvaknandet lät. Någon sågade till brädor till sin trädkoja, en annan krattade upp vinterns sista löv och längre bort ifrån hördes en gräsklippares omisskänneliga sommarläte. På gatan ovanför hördes dunset mot asfalten från några som sparkade boll, och andra samtalade över sitt eftermiddagskaffe intill solsidan av sitt hus. Vad skulle vi göra utan våren? Jag tror vi skulle deppa ihop totalt. Anledningen till att svenskar upplevs som osociala eller inåtvända är nog för att vi har vinter. Under sommarhalvåret lever vi upp som bara den, men det är ändå inte nog för att räcka hela året. Jag förstår att man vill visa sina utländska vänner snön i vårt land, men för att visa Sverige och svenskarna från sin bästa sida borde man bara bjuda hit folk under sommarhalvåret. Resten av året borde Sverige vara stängt för turism. Banne mig.

Nu ska lillbrollan gå och skaffa sig en tatuering. Det ska jag också göra. Jag trodde att jag var den ende i vår familj som hade sådana planer, men det ligger kanske någonting i luften. Kanske beror det på att vi båda har flyttat isär med våra sambos det senaste året? Att man behöver någonting nytt liksom? På tal om det så köpte jag mig en ny tandkräm häromdagen. Jag tänkte att jag skulle vara lite banbrytande och inte köpa samma sort som jag och mitt ex alltid köpt under fyra år. Man måste ju bryta sig loss lite ur de gamla invanda traditionerna liksom. Aquafresh Natural Whitening hette den och den smakade inte tandkräm. Inte för att den smakade så mycket annat heller men min tunga blev iallafall lite bortdomnad. Det var en ny känsla, så alltså blev det rätt lyckat ändå!
Bortdomnad ja. Det lär man ju bli när man tatuerar sig har jag hört. Först ska det göra ont men efter en stund domnar huden bort så då är det inte så farligt. Sedan är ju jag tjej också så därför kommer det göra ännu mindre ont såklart :) Nu är bara frågan vad jag ska tatuera. Jag har tänkt på att göra det i flera flera år men aldrig kommit till skott. Men nu SKA det bli av! För första gången är jag lite inne på att det ska vara i färg, lite old school-stuk med ett hjärta som det kanske står någonting i och med lite amerikansk diner-känsla. Lite turkost och lite rött och lite svartvit-rutigt. Nu har jag dock sett brorsans som är enkel, ren och fin med bara text på hebreiska. Riktigt vacker faktiskt. Det är svårt det där med val. Speciellt när det typ är forever. Någon som har ett förslag? 

Nöjd. Helt nöjd. K, det där med att jag helt enkelt kanske aldrig kan bli nöjd, det måste vi radera bort ur våra medvetanden. För efter idag är jag tamigfan helnöjd. Jag kan inte begära något mer just nu känner jag. Dagen har varit fullkomligt till belåtenhet. Jag har fått prova på att vara statist vid filminspelning, dirigera andra statister, assistera kameramännen med allt från att hålla i sladdar under filmning till att bära, släpa på och skruva ihop kameratillbehören och ljussättningen mellan tagningar samt att ta hand om kunden och viss kontraktskrivning. Det blev en 16-timmars arbetsdag och jag kommer säkerligen vara trött och ha skum träningsverk imorgon, men det var det värt. En sak som ytterliggare späder på min belåtenhet med dagen är att ödet av någon anledning grep in imorse, vilket gjorde att jag mötte dagen med världens största leende.

Sov så gott!

Idag satt jag på en klippavsats i skogen och blickade ut över staden jag bor i. Eller ja, förorten till staden jag bor i iaf. Jag tycker om den. Jag hade gått på upptäcktsfärd och hamnade där, på avsatsen. Ungefär på samma sätt hamnade jag i den här staden. Jag gick på upptäcktsfärd i livet och det som kallas kärlek. Jag gick dit resan tog mig, för oftast hamnar man på någon trevlig plats, åtminstone för en liten stund. Men ibland kan det hända att man går lite fel. Då får man ändra riktning och se vad som finns åt det andra hållet. I mitt fall är landskapet platt och mer framkomligt på andra sidan stan. Det får bli den riktningen nästa gång.

Ikväll blir det konsert med Hästpojken! Jag har inte hört så jättemycket av dem, men jag gillar "Jag kan inte andas" och "Utan personlig insats". Sedan gillade jag ju Bad Cash Quartet och deras konsert i Hultsfred en gång i tiden, på den där mindre scenen som är som en lada. Scenen kanske till och med hette Ladan? Bad Cash är även Uppsala för mig, så ikväll kan jag blunda till Bad Cash-sångarens (som alltså även är sångare i Hästpojken) toner och tänka tillbaka på den ljuva studietiden. Oj vad gammal jag låter...

Väninnan är gravid men själv ska jag nog ta en öl hemma innan, och fira. Inte för att jag har någon anledning till att fira men det behövs väl inte. Jag kan fira att jag är jag. Och att du är du. Jag kan fira att jag skapat denna blogg. En invigning, det låter bra, ikväll får det bli en invigningsfest! Ett välkommen till världen, ett välkommen till min nya del av livet. Ett välkommen till mig själv.

Igår låg jag nämligen på sjunde plats i jobbets stegtävling på Tappa.se. Fast allt jag tappat än så länge är stegräknaren. Fyra gånger. Undrar om man kan söka efter den på Hitta.se?

Svar: Flytta ifrån din kille.

Inte för att han brukade betala allting annars. (Eller hmm det kanske han gjorde...) Men adressändring, teckna ny hemförsäkring ("och skaaa du inte ha en drulleförsäkring också, tänk om du råkar sätta dig på dina glasögon" övertygade telefonförsäljaren), ny sil till quinoan eftersom durkslag har för stora hål, ett bord så jag slipper stå upp och äta hela tiden, enkelsängslakan, dyrare hyra eftersom man inte är två som delar längre och ditten och datten. Därtill får jag punga ut med över 1200 riksdaler i månaden till CSN (thanks for nothing). Sedan tillkommer ju förstås också den sedvanliga kostnaden för endagslinserna, som bara för att jag råkar ha brytningsfel är mycket mycket dyrare än för de som inte har det (och trots att ögonen snabbt blir trötta med linser så envisas jag med dem, jag blir ju så mycket snyggare än med glasögon).

Att jag sedan, nu när jag är singel, behöver lite nya outfits att piffa till mig med inför det kommande mötet (som för att citera min mamma kan ske när som helst, när man minst anar det dyker han upp runt hörnet) med min framtida stora kärlek behöver jag väl inte ens nämna. Det är ju en självklarhet!

Alltså; att göra slut kan stå dig dyrt.