Idag satt jag på en klippavsats i skogen och blickade ut över staden jag bor i. Eller ja, förorten till staden jag bor i iaf. Jag tycker om den. Jag hade gått på upptäcktsfärd och hamnade där, på avsatsen. Ungefär på samma sätt hamnade jag i den här staden. Jag gick på upptäcktsfärd i livet och det som kallas kärlek. Jag gick dit resan tog mig, för oftast hamnar man på någon trevlig plats, åtminstone för en liten stund. Men ibland kan det hända att man går lite fel. Då får man ändra riktning och se vad som finns åt det andra hållet. I mitt fall är landskapet platt och mer framkomligt på andra sidan stan. Det får bli den riktningen nästa gång.