Hann med det jag ville och lite till på jobbet. Hängde med och fotade i solen när ena bron över Söderleden lades på plats, och därmed skulle filmas av oss. Eller inte av mig men, ja, ni vet. Mycket uppståndelse, stans alla pensionärer var där. De måste tyckt att vi såg väldigt unga ut, för jag hörde en av dem säga "de är nog från fotogymnasiet". Jo man tackar ja. Fyller ju snart tant så jag sög åt mig. Tillbaks till jobbet, och efter lunch bestående av vegbullar i tomatsås med fullkornspasta samt trevligt prat med kollegor, var det dags att hålla i en presentation av en kampanj- och layoutidé. Det mottogs väldigt bra så jag blev glad. Efter jobbet gick jag och en arbetskamrat och tränade. Vi hade bokat in oss på ett box and kick-pass. 75 minuter. Ajajaj den där extralånga tiden kanske inte är så smart när vi är två väldigt otränade och svårmotiverade flickor... Det var något av det mest jobbiga jag varit med om tror jag, var helt slut efter tre kvart redan! Men med pepp från en bra tränare och en spegelvägg som hånflinade mot mig kämpade jag på genom hela passet. Men jag är värdelös på armhävningar. Jag fick dock cred för att jag verkligen försökte, och jag hade en förvånansvärd kraft i mina raka slag mot mitsen! Det underlättar att ha lite uppdämd aggression inombords kan jag tala om. Missförstå mig rätt, det är givetvis aldrig hälsosamt att gå omkring med en massa ilska inombords, men ibland kan det byggas upp ett litet förråd av irritiationsmoment, irritationspersoner, bittra tankar och stockad gråt som måste få komma ut till slut.

Det kom ut till slut. Och slut blev som sagt även jag.

Love.