Carro och Anders kom förbi idag. Med sig hade de en födelsedagspresent i efterskott, i form av en skitsnygg tomatplanta.

Egenodlad planta - rörande fin present.

Egenodlad planta - vänskapstest.

What happens om jag råkar ha ihjäl den?! Vad säger det om relationen liksom. Gulp. Jag får ta den med mig på resor och vaka över den och jag ska vara så försiktig så försiktig.

Jag tror även det är något magiskt med plantan. Men det får jag återkomma om.

I övrigt snackade vi om schyssta snurrfåtöljer, sommarens konserter och vår bransch. De är mina konkurrenter och jag funderar nu som bäst på hur jag ska kunna övertyga dem om att visst läsa det där fjärde året på deras utbildning. Fast annars kan vi tävla. På riktigt liksom, bestämma starttid, lägga upp strategier och sedan köra järnet. Eva kan också vara med.

Igår flydde jag undan hettan och undan tiden in på svala Löfstad slott. Klas guidade oss genom historien och jag fick en annan dimension även till historien om Klas. Sådana små ögonblick, när man lär känna en person på en nivå till, är förunderliga. Precis som när man för första gången får se sin kärlek i sin hemmiljö, när man känner att det klickar till, en aha-känsla av att livet faktiskt är rätt enkelt. En känsla av rätt. Det är fint. Jag fick tyvärr inte se spökrummet men däremot ett porträtt av en ung Zorn, lärde mig att 1700-talets fyrakilosperuker syddes fast i håret, bars upp till en månad i sträck och medförde att bäraren fick sitta upp och sova, iförd ett specialtillverkat nackstöd för att undvika smärta när huvudet faller åt sidan, ni vet. Som på tåget. Jag fick även en titt på Emelie Pipers silvertandborste. Lite halväckligt.

På kvällen blev det party med åtta obekanta personer. Söderköpingsbor och Örebroare. Ganska så befriande känsla att inte känna en enda människa. Det var riktigt kul.

Nu ska jag byta ut stans kissiga utomhuspool mot Drögens friska sjövatten för några dagar.

See ya!

Om jag någonsin flyttar till Stockholm ska Vurma bli mitt stammishak. Åh dessa valmöjligheter för en vegetarian som jag! Att dessutom alla som jobbar där är barnsligt söta samt tycks bytas ut varje dag gör inte saken sämre.  

Att skatter kan dyka upp lite här och var. Ikväll i tvättstugan för andra gången, fast denna gång var skatten av det mindre slaget, men eftersom jag supit upp alla månadens pengar blev jag glad för det lilla. Igår i Malins garderob i form av en svart stretchkjol med dragkedja.

Att Posten kan bringa presenter så här mitt på blanka tordagskvällen. Jag hade ingen aning om vad avin gällde, och än mindre aning om, när jag ivrigt slet upp paketet innan jag hunnit lämna poststället, vem som skickat mig en svart Hello Kitty-klänning i sweatshirtstuk! Wiiii! Mina misstankar föll på Sandra men hon hävdade bestämt att hon inte visste vad jag pratade om.

Att någon gång i livet kan man ha turen att få komma till en riktig skärgårdspärla. Huset ute i Stockholms skärgård, närmare bestämt på Norra Stavsudda, och som var vårt för några dagar var helt sagolikt fint. Strandtomt med egen brygga där vi tillbringade mestadels av tiden lapandes sol, hasandes ner i vattnet emellanåt samt läsandes böcker. Eller de andra läste, jag pratade mest, och bjöd in till filosoferande diskussioner av allehanda slag. Typ.

Att jag visst kan gilla vitt vin. Åtminstone om det är Vinho Verde. Ska undersöka den mer röda varianten också.

Att jag har fått en till favoritfilm. Juno. Soundtracket är minst lika underbart!

Att butiken Beyond Retro kan vara ett riktigt roligt ställe att spendera någon timme i med goda vänner, speciellt om man har en kamera med sig. Och att jag kan ha på mig min nyinköpta klänning därifrån på Ellas dop på lördag.

Att studsmattor och jag har ett speciellt förhållande. I just love them. Sorgligt nog har jag antagligen hoppat färdigt för denna sommar, för mina skenben are killing me. Jag får gå med skygglappar genom sommarens alla villaträdgårdar i fortsättningen, annars kan jag nog inte stå emot min beundran för och min kärlek till denna fantastiska uppfinning.

Att killen på ICA här hemma fortfarande är lika söt. Och lång.

Att oväntat är roligt. I fredags efter att ha dansat oss svettiga på Debaser i flera timmar och var på väg till sista tunnelbanan, gick vi rakt in i något slags efterfestdansande i gångtunneln utanför, med musikanläggning och proppat med glada dansande människor och hela kittet. Grymt!

Att jag har fått en hyfsad början på solbränna. Om till och med killen i godisbutiken över gatan kommenterar det så är det nog så. Och jag är nöjd. Såväl med solbrännan och godispåsen som med början på min semester!


       

        

Jag har tråkigt.

Jag brukar inte ha tråkigt.

Funderar på andra lådan jordgubbar i kylen. Och om kollegans barn misstycker om jag tar över deras studsmatta ikväll. Och på vilken sorts öl som bjuds. Och på varför inte Östgötacasanovan finns på Youtube. Och på hur många centiliter kaffe jag fått i mig idag. Och på hur många minuter Sixten egentligen är vaken på ett dygn. Och på vad len den söta Wheaten-terriern (som egentligen har ett mycket mycket längre och krångligare namn) var i måndags. Och på att min kusin ska flytta till Peking, och att det var så typiskt att han självklart därför just träffat en tjej. Och på om Lotta jobbar, och vad ungdomarna på boendet där kan ha varit med om för sorgligheter.

Nu sms:ade brorsan om att han är med i dagens tidning. Vad roligt!
För att roa mig ytterliggare ska jag höra med kollegan om vi inte ska youtubesurfa och se om Skogsturken varit i farten igen.  

Oh just ja, så här i födelsedagstider; på min födelsedag den 19 juni i år, ringde Karin för att gratulera exakt på det klockslag då jag föddes en gång i tiden för snart hundra år sedan, utan att någonsin ha hört att det var just det klockslaget jag föddes. Det krävs en barndomsvän, som man praktiskt taget suttit ihop med en gång i tiden, för en sådan bedrift!

Som ett litet kort på posten damp hon ner innanför min tröskel. Jag visste inte om det innan och därför blev jag så överraskad. Hur kunde hon göra så att allting blev så lätt? Det är ett under, och jag vill aldrig att hon ska kliva ut igen.

Nu är det sommar igen och nedräkningen fortsätter! Vi startar med hotellbar Eken vid Slussen på fredag, och början av nästa vecka ute i Stockholms skärgård. Stövlar är inte inhandlade, så om sommaren har tänkt vila under några dagar är jag tacksam om jag meddelas via Outlook, R.S.V.P senast fredag vid lunchtid.

Peace.

Livets små beståndsdelar färdas genom tid och rum, de befinner sig omkring dig, och du är en del av Allt. Nu när jag ser dig så här, du yrväder, känner jag ingen smärta. Du, du, du är hos mig igen och jag behöver inte längre fly. Jag visste att du fanns där! När dagen gryr ska jag inte längre vakna kallsvettig, jag behöver inte låtsas längre. När dimman skingras kan jag möta dig igen, och du är hel.

Wiiii! På torsdag har jag blivit utmanad i en Guitarhero-turnering, med öl inblandat. Tur att jag övade hemma hos brorsan sist. Fast med tanke på öldrickandet så kommer det inte spela någon roll att jag övat på tio låtar. Eller också gör det just det, har man någonsin sett en rockgitarrist utan öl i handen under en spelning liksom, och se så bra det går för dem. Vilket självklart är ölens förtjänst.

14 grader ute, fast idag klarade jag mig utan att torka strumpbyxorna när jag kom till jobbet, det är ju bara sådant där finkornigt, mjukt regn, som inte blöter ner utan bara gör håret frissigt. Har man självfall i håret, som jag, får man (i-landsproblem, javisst) sådana där himla jobbiga böjar på exempelvis en lugg på utväxt.

I övrigt börjar semestern på fredag, och mitt största dilemma just nu är huruvida jag ska välja att lägga mina dyrt förvärvade slantar (läs den tömda spargrisens innehåll) på konsertbiljett eller investera i gummistövlar. Jag kan för allt i världen inte dra mig till minnes vad jag brukar ha på fötterna under den svenska sommarperioden? Gummistövlar har jag inte haft sedan jag var liten. Vad brukar man ha så här års? Och hur ska jag kunna välja mellan dessa två måsten under semestern, två saker som båda, fast på olika sätt, skulle få mig att må bra kanske resten av sommaren?

Det är som att välja mellan hjärtat och förståndet. Och fastän jag är rätt klok ibland, och hur mycket jag än är förtjust i skor (jag är ju tjej), så kan jag väl inte säga nej till mitt hjärta. Krunegård versus gummistövlar, oh dessa svåra val i livet. Men kärleken övervinner allt. Har jag hört. Kanske även blöta fötter.

Idag har jag sökt fyra jobb av olika karaktär, från grafiker till butikspersonal till administration, och nu är jag riktigt stolt över mig själv. Nu ska jag följa med på filminspelning bara för att det är roligt.

Peace.

Regnet står som spön i backen denna måndagsmorgon i början av juli. Sommaren var här nyss, så sent som i fredags. Jag var i Västerås fast jag var i Wisconsin, och det räckte med att skratta så blev man sjöblöt. Av värmen. Idag fick jag torka strumpbyxorna med handservetter, och sjalen som följde med mig hem från sommaren gav tacksamt grådiset lite färg. Den värmde, den påminde om en vän, och i hjärtat är det fortfarande sommar.

Love.

Jag lever i ett farligt kvarter. Mitt hood är så pass mörkt att till och med hantverkarna verkar i den undre världen. Nyligen upptäckte jag att mitt källarförråd blivit utsatt för uppbrytningsförsök. Jag meddelade tjejen jag hyr av som svarade: "Det kan vara elektriker som vill nå någon ledning. Det har hänt förut."

Oj.

Shit. 

Inte trodde jag att elektriker har det så knapert att de inte har råd med mobiltelefon. Får nog dricksa dem nästa gång vi ses. Eller förresten vet jag inte om jag vågar stöta mig med kvarterets rådande kultur, kanske bäst att ge igen med samma mynt istället och bussa min nyfunne vän, libanesen i godisbutiken rakt över gatan, på dem. Yeah.  

Om man bara äter två äpplen och två Knäckis (miniknäckebröd, tre cm i diameter) till lunch, och sedan går den halvtimmeslånga vägen dit och tillbaka, så kanske man, utifrån ett kaloriperspektiv sett, kan käka på Sibylla till middag. Fy, stackars de som tänker sådär för jämnan. För mig är det iaf redan kört eftersom jag förutom ovanstående faktiskt även åt en glassbåt. Det är ju sommar liksom, och dessutom vill man ju inte vara otrevlig när det bjuds.