Jag kan inte
det går inte
det händer ingenting
Hjärtat vill massor
men kroppen inte någonting

Jag är fast i ett grepp
i ett glasbeklätt rum
Jag är smart
jag är driftig
men så oerhört dum

Det är min mur
min skyddsmur
mitt ok och mitt hem

Ni ser inte väggarna
ni ser rakt förbi dem

Ni ser mig
ni ser på mig
ni ser mig inte alls
Ni ser mig dansa runt omkring
vals efter vals
Och ni tycker så mycket
det har ni alltid gjort
Om hårfärg
vem jag liknar
och sådant jag bort

Det är min mur
min bur
men inte byggd av mig
Jag försöker ta mig bortom det
försöker bli okej
Jag måste krossa glaset
måste ta mig ur
Hjärtat vill massor
men jag vet inte hur

Jag hör vad du säger när du inget säger

men bara när du ler

När du skrattar vet jag att jag är i hamn

och har halva inne

för en stund

för när jag blundar ser jag dig framför mig igen

Le mer! Då vet jag

även fast jag inte ser dig

Jag har bästa tänkbara platsen på mitt jobb. Jag valde ett hörn där jag har uppsyn ut över resten av kontoret, och där ingen kan läsa mina tankar över min rygg. Jag har fönsterplats där jag ser övergångsställen och kan följa bytet från dunjackor till rockar, från isbana till cykelvägar och därmed se temperaturen dag för dag, timme för timme. Jag kan följa bytena på den gröna kronbeprydda annonspelaren (eller är det en pissoar?) över gatan, men jag vet också när högsta chefen gått på toaletten och hur länge han varit där.

Tittar jag åt vänster kan jag se vägar, bostadsrätter, träd och en oändlig himmel och drömmer mig bort. Tittar jag åt höger ser jag kollegor och ler. Tittar jag rakt framför mig kan jag inte undvika att se notisen för inkommande mail blinka och jag får ångest.

I oredan på skrivbordet; en hög oläst post. Jag blickar ut genom fönstret igen. Jobb och fritid. Jobb eller fritid. Vissa kan jonglera de båda. Vissa kan inte särskilja dem. Vissa måste välja. Vi kollar vår privata mail på jobbet när ingen ser, och vi kollar jobbmailen hemma när inte familjen ser. Det kanske inte är så konstigt att vi svenskar är så populära arbetstagare i Norge. Vi blir våra jobb. De är ett med oss.

Jag har bästa tänkbara platsen på mitt jobb. Den är bäst helt enkelt för att jag valt den själv. Min plats och jag lever i symbios. Mitt jobb har jag inte själv valt.

Och jag har aldrig lärt mig att jonglera.

"-Hej, jag ska gå en kurs hos er nästa vecka, och jag behöver vegetarisk mat.

-Ok! Äter du fisk och kyckling?"

NEJ!!

Varför är det så svårt att förstå? En vegetarian äter vegetabilier, det hörs ju på namnet. Säger jag att jag vill ha vegetarisk mat, så vill jag väl antagligen ha mat baserat på vegetabilier och inte animalier.

Varför ställs då ständigt denna idiotiska fråga varje gång en person nämner att hon är vegetarian? Jo, det beror på alla de nötter där ute som påstår sig vara vegetarianer men i samma andetag säger "men jag äter fisk och kyckling". Det är dessa personer som är bovarna i dramat. De bara förstör.

Nu säger jag detta en gång för alla:

Äter du fisk och/eller kyckling, är du inte vegetarian! Du har bara valt att inte äta vissa typer av djur. Om du "bara äter kött under grillsäsongen" är du inte heller vegetarian. Kanske på sin höjd på halvtid.

Låt stå!

Läser på jobbet inför utbildning, och inser att det jag läser är tråkigt. Sömnigt. Byråkratiskt. Svårgreppbart. Blahaj blahaj. Fick ett smickrande sms från Eva om att hon kände att hon verkligen behövde träffa mig idag. Hon hade haft möte med VD:n. Lät oroväckande.
Men bara fiket har bra chokladbollsutbud så blir allting bra. Jag lovar.

Funderar på om jag ska göra en kartläggning över bästa chokladbollsfiken i stan. Jag fikar väldigt sällan. Och dricker väldigt lite te. Kanske att jag fick dessa behov mättade när jag var yngre. Te till frukost och kvällsmat under hela uppväxten och fika (med mer te) under hela min gymnasietid, sittandes i timtal på Skånska Lasse efter skolan och vara social. Men Eva satt också där, och hon fikar fortfarande ständigt. Så den teorin får jag finurla på lite till. Kanske under tiden jag gör kartläggningen. Vi börjar idag.

Love.

Och jag äter mat fastän jag inte är hungrig. För det ska man göra. Speciellt när man ska dricka alkohol. Och redan har en föraning till huvudvärk. Faktum är att jag är proppmätt redan efter 7 tuggor. Men, jag kan spara maten till imorgon, till när allt är stängt och lusten att laga mat är obefintlig. Smart! :) Ikväll blir det hårdrocksfest med bland andra Maries bröder. Nostalgi!

Med stora förväntningar inför det nya året, önskar jag er alla fina människor ett riktigt Gott Nytt År!! Och här får ni mitt bidrag till kvällens Spotifyspellista:

Peace and Love.

Nä nu är det faktiskt inte roligt längre.

Jag såg en jättesnygg tatuering idag. På en av lampkillarna som klättrar på stegar på kontoret. Längs hela hans t-shirtbeklädda arm klättrade en blomranka i svart med stora blad. Längs med löpte en text. Innehållandes vilka ord vet jag inte. Jag tordes inte fråga. Jag är en fegis. Men jag ska åtminstone berömma dess komposition.

För övrigt så har jag glömt att berätta: det blev Laserdome förra tisdagen! Det är så skoj! Jag brukar vara bra. Nu fick jag inte ens träningsvärk, vilket innebär att jag måste ha suttit och tryckt i ett hörn någonstans och knappt rört mig ur fläcken. Jag var kass. Förvånansvärt riktigt jävla kass. Och det trots att vi körde med/mot en grupp barn/ungdomar (vid vilken ålder sker övergången nu för tiden?) och deras ledare. En Jonathan sa efteråt: "Jag sköt en Pernilla 17 gånger!!" (Till mitt försvar bör tilläggas att han var en av ledarna.) Och Eva slog mig med hästlängder! Jag måste vara ur form efter höstens framfarande, ja så måste det ju vara. För alternativet skulle vara att Eva är jäkligt bra på Laserdome. Nu när hon har skaffat sig ett sportigt jobb kanske hon har blivit sportig också. Men ack, så svårt detta är att erkänna för en dålig förlorare som jag! :)

Eva och jag försöker införa en kväll i veckan som vi alltid ska försöka ses på, och har valt tisdagar. Tanken är att vi turas om att hitta på innehållet. Till idag hade hon en idé, och hon var väldigt hemlighetsfull! Jag har blivit beordrad att ha sköna skor på mig och inte tight kjol. Hon berättade att det skulle kosta 60 kr, och att vi skulle vara på Fridhemsplan. Och att det inte handlar om klättring eller Bingo. That's it! Och jag sitter här på jobbet och nästan dör av nyfikenhet! Kliar i fingrarna så att jag nästan börjar googla events på Fridhemsplan under 100 spänn. Men det kan jag ju inte göra. Jag tycker ju om överraskningar.

Förresten så vet jag inte vad som hänt med förra inlägget, typsnittet och att allt är i ett enda stycke. Det går inte ändra! Det här bloggverktyget är värdelöst.