Många alkisar är ofta ganska pratiga av sig, vare sig de pratar med människorna runt omkring, eller med sig själva. Ofta ganska oförgargerligt, och rätt trevligt. Det svåra blir dock om man inte förstår vad de säger. Och än värre, som på tunnelbanan igår, om de pratar ett annat språk. Bokstavligen.

Den här killen kommenterade mig, eller till mig, när jag kom in i vagnen. Sedan fortsatte han; kommenterade när folk gick av och på, när han såg sin spegelbild i rutan och när han synade sina skor. Fast jag kan ju såklart bara gissa. Jag ville sätta mig mitt emot honom och inleda ett samtal, men insåg att det skulle vara lönlöst. Så jag gissade. Att han pratade om hur det var på gården han växte upp, när han hjälpte sin mor att hämta vatten, när han lärde sig att bluffa i kortspel av byäldste, om flykt från ondska till en ny värld med utanförskap, om kärlek. Om hur i helvete han knutit sina skosnören. Och om kärlek, igen.