Jag såg en jättesnygg tatuering idag. På en av lampkillarna som klättrar på stegar på kontoret. Längs hela hans t-shirtbeklädda arm klättrade en blomranka i svart med stora blad. Längs med löpte en text. Innehållandes vilka ord vet jag inte. Jag tordes inte fråga. Jag är en fegis. Men jag ska åtminstone berömma dess komposition.

För övrigt så har jag glömt att berätta: det blev Laserdome förra tisdagen! Det är så skoj! Jag brukar vara bra. Nu fick jag inte ens träningsvärk, vilket innebär att jag måste ha suttit och tryckt i ett hörn någonstans och knappt rört mig ur fläcken. Jag var kass. Förvånansvärt riktigt jävla kass. Och det trots att vi körde med/mot en grupp barn/ungdomar (vid vilken ålder sker övergången nu för tiden?) och deras ledare. En Jonathan sa efteråt: "Jag sköt en Pernilla 17 gånger!!" (Till mitt försvar bör tilläggas att han var en av ledarna.) Och Eva slog mig med hästlängder! Jag måste vara ur form efter höstens framfarande, ja så måste det ju vara. För alternativet skulle vara att Eva är jäkligt bra på Laserdome. Nu när hon har skaffat sig ett sportigt jobb kanske hon har blivit sportig också. Men ack, så svårt detta är att erkänna för en dålig förlorare som jag! :)