Nu har byggjobbarna äntligen tagit bort ställningen de använt för att renovera husfasaden. Den heltäckande klaustrofobiska plasten som först täckte fönstren och sedan byggställningen medförde att jag inte ens kunde se ut genom fönstren. Inte se världen utanför. I månader.

Allt hade rivits ner idag när jag kom hem från jobbet, och det var i rättan tid. Hade den varit kvar längre hade jag blivit deprimerad. Halva tiden kunde jag inte ens öppna fönstren så det blev rätt syrefattigt i min lilla lägenhet. Fick ställa upp brevinkastet för att få in lite luft. Kan ju vara rätt behändigt också att kunna titta ut om morgnarna för att veta vad man ska sätta på fötterna i vinter-höst-torr-slask-kyla-värme-vädret i det här landet. Aaaah. Vilken frihetskänsla! Nu kan jag andas igen, och växterna äntligen få lite ljus. Lite roligt att jag inte såg att den var borta när jag var utanför huset på väg hem, utan jag såg det när jag kommit in och skulle öppna fönstret. Snacka om överraskning! :)