Och på tal om det; varför har torsdagarna känts som fredagar den senaste tiden? På allvar har torsdagsmorgnarna på jobbet de senaste tre veckorna inletts med tanken "Gud så skönt att det är fredag idag!" följt av en dag med fredagsfeeling. Trots att jag sedan insett att jag visst jobbar dagen efter också. Denna känsla har gett till följd att jag dessa morgnar hälsar min skrivbordsgranne Robin godmorgon med ett "Gött med fredag!" eller ett sjungande "Happy Friday!" eller ett "Vad blir det för fredagsfika idag?".

Och vips, så har hela veckan gått.