Det är knappast någon som ser, eftersom mycket sker inuti. Den övervägande känslan, ordet som bäst beskriver mitt upplevda liv sedan en tid tillbaka. Men det behöver vi inte prata om här, och nu. Jag sitter på balkongen, i solen som gör mig lycklig. Min Barcelonabränna har redan försvunnit ur tiden, och lämnat plats åt grådassighet. Men inte idag. Idag är det sommarhimmel  och vindstilla, ett barn är på väg till världen inte så långt härifrån, och jag blundar och minns.

Min semester började med teknikhaveri och –förlust. En anledning till att jag inte skrivit här denna sommar är att jag inte haft någon dator. Och då blir det ju lite svårt. Till saken hör att jag drömde om en ny telefon innan den försvann, funderade på att skaffa mig en bärbar dator innan den stationära kraschade precis innan jag skulle sticka iväg till Spanienflyget. Tecknen kunde inte bli mer tydliga. Jag investerade, och nu sitter jag här på min balkong, i solen, och skriver.

Datorn är ännu ekande tom, orörd och oberörd, så tills jag lagt över mina foton från systemkameran kan jag visa detta. Syftet med min nya mobiltelefon. Men eftersom jag inte kan lägga in videoklipp här utan att först gå via Youtube, får ni se stillbilder av det. Vi promenerade de dryga 6 km till stranden längs en av Barcelonas största gator, i stekande hetta. Slank in på ett fik för en sangria on-the-go att släcka törsten med. Vi tog en liten avstickare vid de gotiska kvarteren eftersom vi såg att vi var nära Cathedral La Seu, något vi såklart gärna ville se. När vi kom dit visade det sig att det var filminspelning på g!

Okej, haha, jag hade visst inte kulmen på det hela! But bear with me til' I sort things out around here, aight?!