Ligger från och med ikväll i hårdträning i att inte längre ta nån skit från andra. Första lektionen utspelades i tvättstugan, där någon uppenbarligen tyckt att deras tvätt var mer värd att tvättas än min, och således plockat ur mina färdigtvättade kläder och satt igång alla tre maskiner med sina egna skitiga paltor. Detta trots att jag hade mer smutstvätt kvar liggandes väntande på hög bredvid. Tänkte först skriva en lapp och texta IDIOT och tejpa fast där nere, men vad hjälper en futtig bit papper?
För att budskapet skulle gå fram ordentligt tryckte jag istället fram tvättprogrammet på två av idiotens maskiner så att tvättmedlet inte sköljs ur och stängde på den tredje av strömbrytaren så att tygpaltorna låg och marinerades i sin egen skit tills ägaren kommit ner.

Pernillas nya motto: what goes around, comes around.

Det är också av exakt samma anledning, fast lite trevligare, som min underbara lillebror har fått en ny fin tjej i sitt liv! :) Så mottot kan få stanna ett tag.

En bra sak med att bo där jag bor är att man inte behöver ta reda på i förväg när fotbollsmatcherna äger rum. När man hör publiken börja vråla kan man helt enkelt gå ut och se vad det är frågan om. Som idag. Vi trodde ju att det givetvis kostade pengar, så vi stod och småhoppade sidledes för att se mellan trädgrenarna, på bänken i parken utanför arenan på motsatt sida av läktaren. Vi gav upp eftersom vi inte ens visste vilka som spelade, förutom Vasalund, tyckte hejaklacken skrek heja heja heja heja HMF är dem bästa! och vi tänkte what the fuck? HMF? Halmstads mjukisförening? H&M:s fotbollsklubb?

När vi gick runt till framsidan såg vi att alla bussarna parkerade utanför bar namn från Linköpingstrakten med omnejd samt Östgötatrafikens välkända bussfärger, och att man inte alls behövde betala. Så vi gick in alldeles perfekt lagom för att hinna se Åtvidaberg göra matchens enda mål och se dem gå in i allsvenskan. Jag fällde nästan en tår. Det var ÅFF, inte HMF. Blev efter avblåsningen varse om varför de i speakern tidigare uppmanat publiken att sitta kvar på läktaren efter matchen så att inte deras klubb skulle få böter. Klubben kommer nu att få böter. Och spelarna var så söta med Corren tryckt på deras små fotbollsstjärtar. Dagens filosofiska citat kom också från den där planen, och som jag hörde när vi stod och lurade i buskarna tidigare och skämde ut oss. En av spelarna vrålade plötsligt rakt ut:

"Den som kan, han kan!"

Åtvidabergs FF kan.

Ja, ja, jag vet att klockan är skitmycket men jag har "lagt" håret och trixat inför imorgon. Det som väntar direkt efter jobbet är Selin's Birthday Bash och jag är "cordially invited to a special girls night, starting with After Work drinks, a turkish style dinner (by yours truly) followed by a night of party!" så jag måste i princip fixa mig ikväll. Det hela kommer att utspelas på Östermalm och de tvingar mig att ha coctaildress och högklackade pumps, så då förstår ni att det krävs mycket förberedelser för lilla mig.

Sara och jag hittade världens bästa present till Selin! Jag lovar. Alla tjejer skulle vilja ha en likadan. I alla fall Sara och jag, och eftersom vi tre (Selin inräknad) är totalt olika varandra så får vi representera alla tjejer överallt. Om hon inte gillar den ska jag tatuera in ett hjärta på skinkan. Scout's honour.

Idag släpper Krunegård två nya album och det ena har jag redan fått i brevlådan. Yeay! Signerad. Signeringen är på en booklet som låg utanför skivan, och sedan finns det en likadan booklet utan signering som sitter inuti fodralet.

Vad ska jag med två häften till? Vad gör man med ett signerat sådant? Ramar in?

Anywho. Har inte hunnit lyssna jättemycket så än så länge är ändå låten som redan spelats på radion bäst: Hela livet var ett disco. Producerad av Mauro Scocco. Sedan har jag fastnat för två lite lugnare också, den fina Mitt kvarter och Lika barn leka bra. Och faktiskt även Trelleborg - Travemünde - Världen med punkig kör av tjejerna från Those Dancing Days. Men nu måste jag springa ut och inhandla skiva nummer två! Den ska enligt nätforum vara lite mer lik hans första soloplatta. Alltså kanske lite mer jag.

Har ni inte hört Hela livet var ett disco än så kan ni göra det här:




Idag är också min sista dag hemma från jobbet. Jag ska börja med att äta mammas gryta från igår, sedan fixa skiva numero 2, present till Selin som fyller år och efter det ska jag kolla på en lägenhet på Söder.

See ya!
Peace out.

Vinterns första snö faller över Solnataken
Ingen Vera eller William är längre vaken
(hoppas jag, så här dags!)
Tack älskade familj för en mysig dag! Nästa gång önskar jag att den blir längre.

Love.

Har kollat in en massa Heroesavsnitt på nätet och Sylar är med väldigt mycket så här långt i serien. Och han är ju bara såå underbar. För att inte snacka om het. Enda kruxet med det är att någonting hos honom påminner om min svåger, vilket blir lite konstigt...

Pang Prego måste vara det sämsta radioprogrammet som någonsin sänts i Sveriges Radio. Det är ett så fruktansvärt meningslöst program och jag skulle skämmas över att arbeta med det. Jag tror det utger sig för att vara ett humorprogram, men jag har då aldrig ens dragit på smilbanden en enda gång jag lyssnat på programmet. Det kan förvisso ha något med att göra att jag inte tillhör målgruppen för P3; ungdomar upp till 25 år. Oh det var ett smärtsamt ögonblick när jag blev upplyst om det. Dags att gå vidare kanske.

 

Annars är jag sjukskriven ett par veckor för något virus, och det är tydligen smittsamt, för min dator har fått det också. Förutom att ta hand om min medsjukling har jag inte lagat mat sedan 1 okt (jag har värmt mat två gånger och annars funkar knäckebröd och cola rätt bra, och en gång köpte jag en falafel, och en gång en smoothie och i lördags åt jag ordentlig middag ute tillsammans med vänner), men däremot har jag läst ut en hel bok! Jippi! Äntligen. Som jag har väntat på denna dag. Tyvärr blev det inget sofistikerat utan Marian Keyes Är det någon där?. Men man måste ju börja någonstans. Flyga Drake ligger öppen och väntar på sidan 37 sedan förra året (eller är det förrförra?) men den får nog marineras i dammet lite till.

 

Imorgon får jag äntligen träffa min nya systerdotter för första gången. Och jag får också träffa resten av min familj. Jag längtar.

 

Peace.

Gick hem från jobbet efter lunch igår för att jag inte mådde bra. Istället för att sova bort det onda låg jag i soffan under filt och surfade ända fram till småtimmarna. Osmart. Men istället för att försöka få bort förkylningen har jag åtminstone lärt mig om permakultur, universalism, vad ”marvel at” betyder, att Heidi Montag vill förstora brösten till DD-kupa och att det finns en pizzeria på Söder som numera serverar veganpizza. Alltid nåt.

 

Idag har jag sovit, läst, läst, läst och läst. Ibland är det bra att vara sjuk.

 

Någon på mitt jobb sa förresten något elakt till mig igår. Hon hade glömt bort mitt namn varpå jag sa att nej det är ju inte så lätt, vi är ju rätt många här på kontoret. "Jo, men det är det att du syns inte, du hörs inte!" Jaså? svarade jag, jag trodde bara du var näst intill blind, inte att du praktiskt taget är döv också.

 

Nä, så svarade jag inte alls. Såklart inte. Jaså, svarade jag. Jag får väl börja skrika lite mer då.

Men ibland önskar jag att jag kunde vara elak tillbaka.

 

Good night, sleep tight, don’t let the bed bugs bite.

Liten tuva trassel gnissel
En bra bok som aldrig blir läst
Nystan växer hjärtan ömmar
Degen i köket har bara jäst och jäst
Travar med minnen kartonger i travar
Vem har tryckt på pausknappen?
Andas andas innan jag går,
ritar dig mitt hjärta på post-it lappen