Väderspänning
I morse trotsade vi spöregnet och begav oss ut på en joggingtur, årets första men vi härdade ut och kämpade på! Kroppen blev trött men sinnet piggt. Nu sitter jag i köket och håller på att laga egna sojafärsbiffar, färskpotatis, rivna morötter och sås. Den senaste tiden har min aptit på mat varit lika med noll, förutom ett sug efter vegbullar, potatis och sås, så nu ger jag det ett försök. Blir det bra kan det få bli min midsommarmat! :)
Bror sov här i fredags, vi drack ett glas vitt vin (kors i taket bro!), gick ut och käkade thaimat och gick på bio han och jag. Det var mysigt. Filmen var "I love you man", en riktig pernillaochmartinfilm, = rolig och sådär lagom småputtrig.
På tal om puttrig, eller pruttig snarare:
När jag gick hem från tunnelbanan igår kväll (som vanligt händelserikt på den där gångvägen!) gick det en kvinna i 45-50-årsåldern kanske sju meter snett framför mig. Hon vände sig om när hon hörde mig bakom sig, sedan gick det kanske en halvminut tills jag hörde världens brakare från henne! Jag lovar, det var den mest ljudliga jag någonsin hört, och det konstiga är att hon inte ens reagerade nämnvärt. Jag menar, hallå! En sådan där kan man bara inte inte låtsas om, som att åskdundret kom någon annanstans ifrån liksom... Anywho, det fick mig att dra på smilbanden i duggregnet iallafall på vägen hem.
Peace and Love.
Kommentarer
morfar
På tal om väderspänning:
Något ditåt hände mig när jag jobbade på Nkpgs sjukhus en gång i tiden. En vaktmästarkollega och jag åkte hiss, varpå han la av en riktigt vass rökare som luktade kamel, ta mig fan! När vi sekunden senare klev av, stegade två sjuksystrar in och sa nä, fy faan. Han pekade då på mig.
sense the echo
HAHAHAHAHA!!
Trackback
