Michael Jacksons betydelse versus gubbpanelen
Först kom chocken när jag vaknade i fredags.
Sedan kom ilskan när gamla gubbar i SVT diskuterade Michael Jacksons betydelse för popen, vilken vi alla som är uppfostrade till hälften av MTV vet är enorm. I Nyhetspanelen sitter en gammal stofil och uttalar sig om någonting han inte vet ett smack om. Dags att byta ut panelmedlemmarna eller att Göran Hägg uppdaterar sina kunskaper i nutidshistoria kanske? För säga vad man vill om Michael J, men nog fan hade han betydelse för popen och kommer alltid att ha. Jag menar, musikvideon föddes i princip med honom. En skandalernas man, javisst, men på samma gång ett praktexemplar på ett barn av sin tid, uppväxt med västvärldens och USA:s extrema syn på människoideal och en människa berövad på sin barndom. Men likväl en förbannat bra artist. Göran Hägg ser inga likheter med "gigantiska ikoner" som Elvis eller John Lennon, vars dödsfall han menar på var tragiska, medan "Michael Jackson är ju mer ett tragiskt mediafenomen".
Programledaren påpekade att Elvis inte skrev sin egen musik till skillnad från Michael, vilket besvarades så här av Hägg:
"Nä nä, men Elvis var ju ändå då på ett helt annat sätt en generationssymbol" Duh! Lilla gubbe, fråga dina barnbarn som växte upp med honom på samma sätt som du växte upp med Elvis. Hägg tänker bara ur sitt eget perspektiv och verkar sakna förmågan att sätta sig in i andras. Sådana människor blir jag så himla trött på. Självklart var Elvis, likväl som John Lennon och till exempel James Dean generationssymboler. Sedan finns det andra generationssymboler, bara det att de inte är hans generationssymboler, så som exempelvis Malcolm X, Muhammed Ali och Michael Jackson.
Den andra gubben ska vi inte ens prata om. De två sitter och jämför Michael med Louis Armstrong och Sammie Davis, vilket är ungefär som att jämföra Sven-Bertil Taube med Zlatan.
Byt ut panelmedlemmarna, innan de hinner sätta sig i soffan för att vädra sina åsikter kring feminism, för då kan jag lova att jag blir förbannad på riktigt.
Vi är många som sörjer ett tragiskt dödsfall de senaste dagarna, som sörjer en av vår tids ikoner. Vi är många som kan kandidera till panelplatserna.
Vaknade till en chock och väcktes av stupida åsikter. Det var inte förrän efteråt, i skogsdungen på väg till jobbet, som gråten kom.
Love.
Kommentarer
Storasyster
Vilket BRA inlägg! Där satte du minsann gubbarna på plats, syrran!. Jag tycker absolut du ska skicka in inlägget som en insändare till DN. Fler behöver få ta del av din visdom och skrivkunnighet!
Puss och skriiiv mer, tyck meeeer!
Trackback