I förmiddags pratade mamma och pappa om att åka på allsång i Kisa. Gäsp, sa jag. Först. De berättade nämligen också att det ryktades om att Markus Krunegård var allsångens hemliga gäst detta år. Kunde det verkligen stämma?! Efter mycket diskuterande här hemma och till slut en sökning på nätet fann jag så detta på Norrköpings Tidningars webb:

"Markus Krunegård, en av Sveriges mest hyllade rockartister, är den hemliga gästen på kvällens allsång på Kisa hembygdsgård. Det bekräftar nu Gudrid Hansen som är med och arrangerar allsången." Weehoo, sa jag. Vi åker!

Min allra första allsång. Jag blev alltså bönhörd med råge om mina tankar kring ett svenneliv! Och vet ni, det var faktiskt kul. Och vet ni, jag till och med sjöng med, i nästan alla låtar. Husbandet var riktigt bra och jag blev tårögd av en av deras egenkomponerade låtar. Allsångsledaren var rolig, stämningen var på topp. Magnus Bäcklund sjöng, Inger (Pippi) Nilsson sjöng. Alla sjöng. Och sedan ser jag honom komma ut från den röda ladan till höger. Han sätter sig och lyssnar, och jag ler. När det blir hans tur att äntra scenen börjar han med att berätta att han, efter sitt första besök i Kisa hembygdsgård, tycker det är så vackert att det är här han skulle vilja gifta sig en dag. För att gifta sig så behöver man hitta någon, och ibland behöver man leta, leta, leta. Han säger att det har han gjort, och det är det den första låten handlar om. Han spelar Stjärnfallet. Han fortsätter sedan med Jag är en vampyr, och avslutar med den allsångslåt jag redan gissat att han skulle välja; Visa vid vindens ängar.