Det är konstigt hur allt alltid tycks hända på en och samma gång. Kaos drar till sig kaos. Tomhet drar till sig tomhet. Innan jag började jobba hände absolut ungefär ingenting. Nu händer det extremt ganska mycket, just nu, just här.

Nåväl.

På tal om något annat så hängde Eva och jag i Sumpan igår, hittade en glassig plats på en solig uteservering och beställde in öl. När solen väl gått ner och solbrillorna togs av kände vi plötsligt avloppslukten från trottoarkanten intill de förbikörande stadsbussarna, gubbarna bredvid oss busvisslade efter varenda kotte de kände igen på andra sidan järnvägsspåret. En kvinna vände sig om och frågade hur många öl vi skulle tacka ja till, om den långhårige motorcykelknutten som hon sett där tidigare skulle frågat oss. Sedan undrade hon vad vi tyckte om "Michael Jackson-grejen". Hon sa att jag var väldigt lik Portia di Rossi, eller "hon den blonda i Ally McBeal som var ihop med den där konstiga mummelkillen". Hennes sällskap satt mest och hånglade. Eva blev nostalgisk och längtade tillbaka till hennes forna hemort, alltså just Sumpan. Det var trevligt. Det är konstigt att vi svenskar påverkas så av att solen tittar fram.

I morgon bitti börjar nedräkningen för min semester, och när jag går hem från jobbet så slutar den! Tjohoo! Ungefär lika fort som tiden gått sedan tolfte februari. Värst vad fort tiden går nu för tiden!

See ya on my vacation!
Peace out.