Förresten så vet mamma att jag sedan tonåren tjingat hennes (pappas?) gula Diamond chair, om hon nu mot förmodan känner att hon vill göra sig av med den. (Eller låna ut den till bättre behövande; jag lovar på heder och samvete att jag ska ta bättre hand om den än lillebror som nött ut den via användning som datorstol. Grr...)