Idag hittade ett berg mig. Där uppe såg jag hem. Jag såg rosa på blått och varmt gult längst bort över trädtopparna, över staden. Jag såg plan landa och plan lyfta. Jag såg en väg som kallade mig och den som förde mig hit. Åt vänster vill jag inte gå. Åt höger kommer jag inte fram.
Jag följde månen idag.

Och jag kom till Sundbyberg.

När jag kom hem bakade jag Bregottkakor. Eftersom jag får besök i helgen. Eftersom jag äntligen har ett stort kök där man kan baka, utan att svära. När de var i ugnen kom jag på att Malin mjölkallergiker nog inte tål dem så då blev det Hallongrottor. Men jag är lite misstänksam över hur de smakar för ovanligt nog blev de otroligt fina. Eva får vara försöksperson i morgon.

Alltså, jag har flyttat. Till förorten. Lite kul ändå att så många av mina vänner; Karin, Sandra och Eva, bott i samma område förr, som jag gör nu. It’s all connected. Somehow, somewhere. Igår var jag deppig över att vara här. Ibland blir det så. Det kändes misslyckat. Alltihop.

Jag insåg att det finns bara jag i det här. Jag var arg. Det var bra. Idag vaknade jag glad och gav mig ut. Två promenader som sedan ledde mig upp på det där berget som fick mig att le stort med en tår i ögonvrån.

Jag blinkade till månen mellan trädtopparna på vägen hem.