Den största skillnaden...
mellan mig och min kille är nog den här. Han kommer hem och säger "Kolla, jag hittade den här tröjan på rean, den har kostat 3000:- men nu kostade den bara 1300:-!", medan jag kommer hem och säger "Kolla gummistövlarna jag hittade på rean, det var halva reapriset så jag fick dem för 75,50:-!"
Oh! Matchar min nya bloggdesign-in-progress...
Förresten så var Bounce skitbra! De var överallt i lokalen; i taket, mitt i folkmassan och till höger och vänster. De använde sig av film och ljud på ett eggande sätt, som tillsammans med dansen och teatern fyllde mina ögon med tårar, skapade en klump i mitt bröst, skrämde mig, men mest av allt fick mig att le. Perfekt. Nästan. Lite mer bakåtvolter bara så hade jag sedan lämnat lokalen som i trans av lyckorus.
Idag har vi fikat med Eva & Calle som promenerade hit från Kungsholmen. Mycket trevlig konversation om livet och andlighet och universum, ämnen som en söndagsfika egentligen aldrig kan räcka till för. Vi får boka in en till.
Den här veckan ska jag på konferens/utbildning på hotell på Lidingö. See ya in a week!
Love.
Face your fears on Valentine's day
Åh ikväll ska jag äntligen få gå på Bounce! Jag har velat det i hur många år som helst, och t.o.m grät när jag insåg att jag helt missade att de uppträdde i Sundsvall en gång i tiden.
Showen handlar om rädsla, och vill uppmana publiken att ta itu med sina egna rädslor, precis som dansarna gör i sin show. Rädslor alltså. Så därför utlovas både spindlar, blod, höjder och hundar. Hmm det ska bli spännande! Kanske inte ska nämna det där med hundar till killen dock...
Gurka
Det är konstigt att man blir så arg/irriterad på kassörskor i mataffären om man får betala för mycket, men oh så glad när man istället får betala för lite. Idag fick jag till exempel betala för en vanlig Västeråsgurka á 15.90 kr/kg istället för en småländsk Saltgurka á 129 kr/kg. Så istället för ca 12 kr betalade jag endast 1 krona och nittio öre. Och jag blev jätteglad när jag kom hem och såg det på kvittot. :)
Tihi.
Och ja, det gick jättebra på min första jobbdag! Men det var mest information och bara en halvdag, imorgon börjar allvaret lite mer. Så jag ska inte ropa hej än!
Totalt nervös
total köttvägrare
Det var ett roligt uttryck för en sådan som jag, som jag stötte på på den här finfina bloggen djurensratt.blogspot.com. Jag är en total köttvägrare. Det ska jag säga när jag presenterar mig på jobbet imorgon.
(Jag kan inte sova, ifall ni undrar. Intervjun i fredags hann jag inte bli nervös över eftersom de ringde bara några timmar innan, men nu, nu har jag ju en hel natt att våndas på! Hujedamig. Ums fasen, tycker att min kille borde vara hemma och stötta mig inför min första jobbdag imorgon. Istället är han och jobbar, tog på sig ett jobbigt extrauppdrag, vilket är bra eftersom han får extra pengar såklart. Men ändå. Och jag avrådde honom. Det lät riskabelt. Well. Oh vad jag babblar när jag är nervös. Bådar gott inför imorgon, då betyder det att jag kommer märkas redan från början. Shit, nu måste jag krypa ner i sängen och fokusera på en prick. Det är mitt sovtrick.)
Love.
YES YES YES!
ÄNTLIGEN!
Jag kände det på mig. Det var något i luften. Kanske det var Evas och Danjels böner för mig jag kände. Kanske det var ekot av mina egna. I sensed it. Någon hörsammade dem, och telefonen ringde återigen och väckte mig. "Är du redo att börja jobba på torsdag?" sa den entusiastiska rösten jag längtat så efter att höra. OM jag är, svarade jag. OM!!! Jag tror inte man kan vara mer redo för att äntligen få känna sig som en riktig människa.
Vad det är för ett jobb? Det jag tränat på ända sedan min examen såklart. Jag ska coacha medmänniskor tillbaka till yrkeslivet. Först skrattade jag åt tanken. Vilken ironi! Men det var innan jag förstod. Det är ju det här som är meningen. Mitt eko hördes, och jag hör nu universums eko tillbaka.
Peace out.
Long time no see
Imorgon ska jag och Eva på rekryteringsmässa, så håll tummarna för mig att företagen nappar!
Peace and Love.
Om du är bränd, och rädd, lägg av med det!
Pepp pepp pepp pepp pepp! Så kan jag sammanfatta Krunegårds konsert i söndags!
Det var underbart. Förvånansvärt bra live. Han hade sina fina tröja på sig från detta foto som jag blir så inspirerad av. I slutet började han spela en låt jag kände väl igen. Tankarna for till något 10-20 år gammalt svenskt, och in kom Mauro Scocco, som Krunegård har att tacka för att hans skiva ens blev av. De sjöng fina "Sarah" tillsammans.
Jag insåg även att det är kul att dricka öl en söndag, att folk kan bli utslängda från en pub även då, (inte vi alltså!) och att Eva har fobi för folk som bär mask. Hysteriskt roligt. Hon är hysteriskt rolig! Förvisso är det nog inte lika kul för henne som måste dras med denna fobi såklart. Eva kanske vill berätta hela grejen på sin blogg?
Eva
(Den heter någonting annat i verkligheten. Jag älskar henne massor men stöder icke hennes bloggnamnval. Så här får den heta Eva :) )
Titta vad som kom med posten idag!
Fyller jag år? Namnsdag? Nej, det är en uppdatering av en julklapp. Han tycker kanske
att jag är värd att muntras upp. Men hur ska jag kunna toppa detta till Alla hjärtans dag?