Vaken av rethostan, så:
Det satt en tjej bredvid på tåget. Hon sov, sov, sov på alla håll och kanter, i sin pojkväns knä och så vidare. När hennes telefon ringde svarade hon med en röst som lät whiskey. Under hela samtalets gång blundade hon, och det syntes i hennes sömndruckna ansikte hur hon ansträngde sig för att kunna prata. Och hålla sig vaken. Vi log, vi som satt bredvid.
Vi som satt bredvid på X2000 mådde illa av tågets karakteristiskt småryckiga, vaggande gång. Men vi log, och när vi slutat le fortsatte vi inombords. För trots att våra kroppar var utmattade av trappspring, evighetspusslande av prylar ner i kartonger, tunga lyft, 45 mils motorvägskörning, motorstopp på E4:an och en ordentlig förkylning ovanpå det, så visste vi vad som väntade härnäst.
Det som väntade härnäst var livet.
Kommentarer
Baljeu
Men aaaw... tror bestämt att du är skyldig mig ett redigt mail och en beskrivning på ditt liv de senaste veckorna.. eller iaf flytten och lite till. Jag saknar dig.
Puss och kram och lyckönskningar med ditt nya liv! Tänker på dig. (Glöm inte vår helg 17-19 oktober.. jag har redan bokat tågbiljett)
Storasyster
Åh, livet... Det underbara, vackra. Ring mig snart och berätta! Eller ska vi ses, nu när vi bor så nära? :)
Puss å kram!
Trackback
