Jag ser trött ut i spegeln. Jag har ringar under ögonen. Har jag haft det förut? Jag minns inte. Minns inte om jag såg annorlunda ut för sex månader sedan. Fast det gjorde jag. Åtminstone kände jag mig annorlunda. Gladare. Snyggare faktiskt. 
 
Jag ser ful ut i spegeln. Jag vet att jag sagt det förut, men denna gång menar jag allvar. Jag har åldrats under det senaste halvåret. På pappret. På utsidan. Inuti.
 
Jag ser insidan, i spegeln. Där är skarvar och skavanker. Där är mjukt, varmt och ömt. Men där är också härdat, kallt och hårt. Har det funnits där förut? Jag minns inte. Mina minnen väljs ut, de sorteras bort och packas in. I spegeln ser jag pusselbitarna, minnen, handlingar redo att läggas på plats. Insidan möter utsidan, de gör upp och jag blir fri.