Den här synen mötte mig häromdagen när jag öppnade köksdörren, och för en kort sekund trodde jag att jag hamnat hos en stalker. Men eftersom även Eva fanns med på ett hörn fann jag snart rätt spår och insåg att det bara var killen som inte gillar att slänga saker. Ens inte ett överblivet A4 småbilder på mig tänkt att användas på mitt 30-årspartaj i somras.

Samma småversioner av mig, fast då oseparerade från pappret och från kramande kille, blickade tillbaka på mig tidigare samma dag när jag öppnade badrumsskåpet, och orsaken är för alla inblandade parter okänd.

Jag är förföljd av mig själv!

Hmm kanske att de tidigare versionerna av mig själv försöker säga mig något. Att jag ska minnas det som varit, men hurry along till nästa jagversion till exempel. Eller helt enkelt bara att jag passar bättre i frisyren i ruta fem.