Att jag alltid tycks hamna i någon slags mellanroll.

Mellanbarn. Mellanduktig. Varken bra eller dålig i skolan. Varken superintelligent eller skitpuckad. Varken tjock eller smal. Mittemellan liksom. Medelmåtta. Alltså är jag typiskt svensk, trots mitt namn, mina drag. Du ska inte tro att du är något, var vad jag växte upp med. Och det ska gudarna veta att jag inte trott heller. Jag har haft så låga tankar om mig själv att man inte kan bli mer svensk. Men fy fan vilken trist ideologi! Klart som fan man ska tro att man är något. Klart som fan man är något.

Mellanrollen sitter i. Idag lyckas jag inte få ett jobb, just för att jag hamnat mittemellan. Jag har en universitetsexamen vilket överkvalificerar mig för vissa jobb, och jag förstår att arbetsgivare inte gärna vill anställa någon som garanterat kommer att sticka så fort ett "bättre" jobb dyker upp. Samtidigt är jag underkvalificerad för den bransch jag är utbildad inom, och jag förstår att arbetsgivarna där hellre anställer någon med mer erfarenhet eller med en utbildning från de mer välrenommerade skolorna i bagaget.

Så vart hamnar jag då? Jo, mittemellan. De jobben jag nu siktar in mig på ligger på en skala någonstans mittemellan, där det är bra att ha kunskaperna från min utbildning men vara mer prestigelös än om jag hade gått på finskolorna. Det handlar om de tråkiga jobben, som varken ger bra betalt eller är underbetalda, som varken är inspirerande eller monotona. Medelmåttajobben alltså. Vilket kanske passar en äkta svensk som mig bra. För jag ska ju egentligen inte tro att jag är något.

Jag kan gå med på det ett tag. Vi kan låtsas som att den där mentaliteten stämmer för en stund, det spelar inte så stor roll. För trots att den är hård och kall att växa upp med så hade jag ett trick i rockärmen. Någonstans i mitt undermedvetna sa min medelmåttiga intelligens till mig att det där faktiskt inte stämmer. Så på en ibland dold plats, även för mig, sparade jag den tanken tillsammans med min fantasi och berättelser från andra världar. Som ett varmt nystan i allt det tråkigt hårda. Och en dag kommer jag att ta fram allt det där, och med hjälp av det så ska jag bli något. Och jag kommer att tro att jag är det.