Även fast jag vetat om att jag sovit för lite, för dåligt, i princip sedan i mars, så inser jag först nu att jag totalt underskattat sömnens betydelse.

Igår stegrade så min förkylning som legat och ruvat, timme för timme kände jag att jag förlorade energi i takt med att näsan fylldes och huvudet blev tyngre. Jag försökte kurera mig med KanJang, Vitamax C-vitaminbrus, Berocca och Alvedon, allt för att den härliga födelsedagshelgen med Baljan och Melonen inte skulle gå förlorad. Men inga märken i världen rådde på en dag full av aktiviteter. Bubbelpoolande på Centralbadet, strosande på stan och ståendes intag av drink på 25:e våningen med vidunderlig utsikt, gjorde att jag hörde hur min kropp bokstavligen skrek efter sömn. Jag orkade inte ens prata.

Ikväll har jag sovit under Hello Kitty-filten ovanpå sängen, och efter bara några timmars extra sömn känner jag att jag mår bättre. No shit - sömn är bra. Konstigt att jag tagit något så livsviktigt så lättvindigt förut. Fungerar inte jag, fungerar ju inte heller min värld.

Rockystripen illustrerar rätt bra min delaktighet i gårdagskvällens senare diskussioner...



Peace.