Det är ju Maj! Jag trodde det var April. På allvar. Jag har alltså suttit vid datorn i två månader nu, och tiden bara gick förbi mig utan att jag la märke till den. Inte undra på att det är fint och varmt väder ute, det är ju snart sommar! Vilket innebär att jag snart kommer fylla 30. Neeeeeeeeeeej! Suck. Jag är inte redo för det. Undrar vart man kan hitta man och barn på en månads tid. Thailand kanske. (Ni som är insatta förstår det dolda budskapet i det där sista...) Jaha men då förstår jag hur saker och ting ligger till. Det känns som att jag har vaknat nu. Jag väcktes av den första riktiga sommarvärmen, ur min datordvala, tiden fanns där hela tiden men den höll sig på sin kant, dolt av ett töcken där bara mina tankar fått plats. Yrheten jag känt, det var tiden som malde på i bakgrunden, tiden som egentligen aldrig slutar gå, men den väntade på mig. Väntade ut mig, respekterade att jag behövde lite tid till att inte känna av den. Jag är redo nu. Jag känner det. Nu kan jag äntligen sova.