Glatt avslut

Dagen har varit bra. Mycket bra. Jag har känt mig glad hela dagen, fastän jag borde varit ledsen. Det var Carolins (andra praktikanten) sista dag idag och jag trodde jag skulle börja gråta när vi skulle säga hej då. Jag har svårt för avsked av någon jag tycker om och får lätt separationsångest.  Varje gång mina föräldrar åkte hem efter ett besök hos mig och min syster i Uppsala tyckte jag det var skitjobbigt. Jag brukar också tycka det är nästan lika svårt  att skiljas från saker jag sparat på mig genom åren. Men jag kanske har vuxit upp en smula nu. Efter alla mina flyttar de senaste åren (ca 12 stycken sedan 2001) har jag slängt ett antal svarta sopsäckar fulla med kläder, prylar, knappar, papper, tidningsurklipp, kassettband, använda biobiljetter, gosedjur från gamla pojkvänner (aj!), vykort från världens alla hörn, använda men oh så fina presentsnören, skor, bijouterier, Damernas Värld, skolböcker, prydnadssaker, ljusstakar, pennor och luktsuddgummin. Och nu är jag (förhållandevis) skitbra på att slänga grejer jag inte längre behöver. Och det känns skitskönt! Materiella ting, bah! ;)

Iaf, dagen började med att jag vaknade innan Carolin ringde för att väcka mig. Sedan gick jag en omväg till jobbet, iförd mina nya röda lackträskor för första gången, förbi parken för att plocka en blombukett till henne. Hon blev jätteglad. Alla blev glada när de gick förbi vårt skrivbord och såg vilka fina blommor vi hade borta hos oss. Det konstaterades att Carro antagligen aldrig mer skulle få en likadan bukett blommor eftersom det nog inte fanns så många fler än jag som vågade plocka där man inte får. Jag insåg efteråt att man ju väl inte får bryta av grenar från friska träd, och kanske speciellt inte Magnolia, men den tillsammans med de där rosa som jag trodde var körsbärsträd och två kvistar Spirea var ju så fint! Det luktade sommar hela dagen och alla blev överförtjusta i mina söta skor.

Jag blev ivägskickad på eftermiddagen till en blomsteraffär för att köpa en blomma till Carolin, från jobbet, och fastän blomsterförsäljerskan var riktigt dryg brydde jag inte mitt söta huvud med det. Jag var glad över att jag hade tågkort denna månad så jag kunde åka spårvagn istället för att gå (jag hade fått ont efter första dagen med skorna). Vi firade av Carolin med tårta och hon blev rörd över dagens andra blombukett.  Under dagen fick jag jättemånga jobbuppgifter att sysselsätta mig med framöver, och vi kom efter två månaders tjafs fram till en lösning på en layout till en offertmapp. Folk blev nöjda. Det firade jag genom att göra två dummys av mappen, i sött miniformat. En ska pryda mitt numera alldeles egna skrivbord (eftersom jag delade det med Carolin tidigare) och en hade jag lovat att göra till copywritern. De blir fina minnen efter en utdragen och smärtsam process! =) Sedan behövde jag ju inte få separationsångest eftersom Carolin och jag kommer att fortsätta ses. Nu ska vi tex. ut och springa längs med vattnet.

Peace.



Kommentarer
karin baljeu

spriinga längs med vattnet? heliga makaron! tack för helgen darling - det var verkligen mys. och se, nu har jag även bokmarkerat din blogg så jag kan följa dina tankar, drömmar och mål. wee.

förresten. det är inte alls fel att vilja ha någon att dela sitt liv med - tvärtom, det är det finaste i livet. eftersom du är het som gröt kommer du inte vara själv och singel länge - trust me.

göteborgskramar från din vän i väst, baljan

2008-05-06 @ 18:49:29
morfar

Underbart skrivet. Livsglädjen fortplantar sig genom nätet och jag får lust att sjunga. Fast det har jag å andra sidan haft lust till sedan 70-talet.

2008-05-07 @ 00:36:43
Brorsan

Haha härlig skrivlust! Var roligt att läsa och jag brydde mig faktiskt inte alls om att det var långt :)
Och nu vet ja ju var lusten att sjunga kommer ifrån då, pappa :) Jag sjunger hela tiden haha =D

2008-05-07 @ 11:06:12
URL: http://sonofajournalist.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0