Ostindiefararen Götheborg kom till stan idag och pappa och jag hejade på nere vid hamnen. Fin båt med fint trä och fina sjömän (och -kvinnor, ovanligt många faktiskt, väldigt politiskt korrekt). Hunden bredvid blev instoppad under mattes jacka under saluteringen och jag drömde mig bort till sjörövare med mörka pudellockar och skägg och långseglats till Karibiska övärlden. På vägen hem var det folk överallt på stan och jag önskade jag hade nån att ta en öl med på någon av alla uteserveringar. Carro är uppe i Norrland, Maries mamma hade fått huset översvämmat och resten ska föda barn snart eller bor lika avlägset som om det vore självaste Jukkasjärvi och inte Motala eller Västerås. När jag kom hem såg jag att jag hade blivit lite solkysst, någon speciell pratade med mig på msn, jag lagade till en tortilla och Sandra ringde; och jag blev glad igen. Imorrn får jag inte glömma att inhandla den där termometern som ska få styra mitt liv fram till sommaren. Jag kanske skulle köpa mig en kompass också som kan få styra mina promenader och göra mig till en väderstrecksspecialist. Då skulle jag kunna få jobb på SMHI och därefter se till så att Sandra kan få jobb där som geograf och därmed flytta till stan, och jag i min tur skulle få nån att dricka öl på en uteservering med. =) 

Ibland överraskar jag mig själv med min otroliga smarthet hehe. Eller idioti. Genier brukar ju ha drag av både och.

Love.