Onsdag 3/12-08
Fridhemsplan, Stockholm.
Eva och Pernilla i Bingohallen.
Dagbingo.

Jo! Det är sant. Vi tyckte det var dags att vi provade på ett nöje passandes 30-åriga patetiska gammelnuckor som oss. Vi har ett mission. Det känns som ett kall; att utforska källor till glädje som tidigare bara varit förbehållna pensionärer.
Bingo. Denna mytomspunna sysselsättning som man smått hånflinat åt tidigare. Som man glad i hågen himlat med ögonen åt, när TV-kanalen råkade bytas från musik till Bingolotto, på någon förfest som ung. Typ förra året.
Ett uppdrag. Eller också har vi helt enkelt bara för mycket tid (och fantasi) över.

Vi spelade fem omgångar, och ena gången ville vi vara tuffa och spelade med två brickor samtidigt. Jag hann inte med, och förundrades över hur de andra damerna kunde hålla ordning på fyra-fem samtidigt. Det var kul. Fast runt om i lokalen syntes mest sammanbitna ansikten. Ett och annat bingo ropades, fast inte från oss. Vår medverkan sänkte istället medelåldern rejält, och gav kanske våra medspelare något annat att fundera över denna lillördag.

På vägen ut kände vi oss manade att sniffandes öppna dörren till ett av alla superventilerade rökbås hallen inhyste. Väldigt high-tech för klientelet på Fridhemsplan, konstaterade vi, samtidigt som vi funderade på vad vi skulle utforska härnäst i ämnet vuxennöjen.

- Sickla Köpkvarter! utbrast vi i kör, och vandrade vidare ut på Stockholms vintergata.