Sambon kom inte hem förrän mitt i natten igår, utan att ha hört av sig vart han var. Jag blev lite orolig, men antog att han jobbade. Det gjorde han inte. Det var fest på jobbet. Han glömde bort att säga det innan. Han glömde bort att ringa under kvällen. Full som han var däckade han direkt när han kom hem. Det vill säga efter att jag fick agera sjuksyrra och springa och hämta vatten och Resorb och panodil och tjofaderittan. Imorse vaknade jag av att dörren slog igen kl. 8. Gick han nu utan att säga hej då? Baby! ropade jag. Men stegen utanför hade redan hunnit bort till hissen. Jag ringde honom, vi hade ju inte hunnit prata nåt och det är så mycket jag vill diskutera kring jul och nyår och flytt och hejbaberiba.
Vi hade kanske pratat i en minut när han säger: "Okej nu ska jag börja här då."
"Är du redan framme på jobbet?"
"Nej men jag fick ont i huvudet av att prata."
Suck. 

MEN (som han själv sa när han kom hem så sent; "MEN jag har en present till dig!"): han hade en present till mig. En för-julklapp. Och han blev förlåten. Jag hade tänkt visa den fina bruna kartongen med det breda röda sidenbandet för er, och innehållet, men jag lyckas inte föra över bilderna från kameran till datorn. Teknik funkar skitbra när det funkar. När det strular fattar jag ingenting. (Det funkade förra gången men nu säger datorn till att den inte kan hitta drivrutin och måste installera nåt fuffens som den sedan inte hittar...)

Paketet innehöll iallafall en liten flaska vin, en påse utvalda chokladpraliner och en Hasselnötsgianduja; från vår granne nummer två, Chokladfabriken, som ni hittar här. Jättefint!

Granne nummer ett heter Under, som ni hittar här. Den butiken är underbar, men jag kan inte säga för mycket för någon i min familj kommer få julklapp därifrån!

Love.