Usch vad jobbig den är, filmen North Country. Den är riktigt bra, men attans vad jag grät mig genom merparten av den. Den påminner mig om mig själv, på något väldigt konstigt sätt. Hur är svårt att förklara, att sätta fingret på. Men det gör den. Charlize Theron är också fruktansvärt vacker, kanske en av de vackraste jag vet. Vackert är också vänskapsbudskapet i slutet av filmen, där de ställer upp för varandra. Det i sin tur påminner mig om där jag är nu. I Malins och Henrics lägenhet på Hägerstensåsen, i regnkvällen, i sommarslutet. (Allt i denna lägenhet är snyggt, inredningen och stilen I like!) Att de låter mig bo här, andas in Stockholmsluften ur ett insiderperspektiv och känna in staden under tiden de är i Peking, är riktigt fint av dem. Det är vänskap.

Igår shoppade jag ett par Hangmattabyxor på Street, likadana som Baljan köpte sist vi var här. Jag ville haft de röd- och blårandiga men de var slut. Eller orange rättade han som sålde dem till mig. Och han borde kanske veta, det är han som skapat dem. För er som inte vet vad det är för slags byxa kan jag tala om att det är något mellanting mellan byxor och kjol och grenen hänger nere vid knävecken någonstans. (Kanske kan lägga upp en bild när jag kommit hem igen.) De är iaf grymt sköna och jag går omkring här och känner mig som Bob Marley typ. Fast utan musiktalangen. Och dreadsen. Fast med den jamaicanska accenten. Ya man!

På lördagskvällen gick jag på fest någonstans vid Mariatorget med K och M. Det var all gays så långt ögat kunde nå (inte riktigt men nästan), klyschigt i form av Singstar med enbart schlagerlåtar och av någon anledning verkade ena värden väldigt intresserad av mina bröst. Sedan blev det en öl på den lokala puben runt hörnet för att sedan fortsätta till Münchenbryggeriet. Där blev det tjafs om att bara vissa blev fixade att komma in billigt, och resten vägrade betala det hutlösa inträdespriset 240 riksdaler (240!) vilket slutade med att alla blev småputt och ingen gick in och alla istället gick hem. Alla utom jag och två killar till som hamnade på Debaser. Träffade även på en gammal vän från gymnasietiden där och vi dansade och hängde natten lång. Som vanligt (visade det sig, det var ingen engångsföreteelse, tyvärr kan jag tycka, jag som kände mig lite utvald sist) fortsatte dansandet i tunneln utanför efter stängning. Återigen en kul utekväll i Stockholmsnatten!

Love.