Ibland förvånar jag mig själv med min egen dumhet.

För hur smart är man egentligen när man inhandlar frysta blåbär till morgondagens smoothie, och sedan spenderar fem timmar hemma hos en födelsedagsfirande kompis med det frysta kvar i bilen. Inte undra på att hela jag samt min kokvrå blev blå när jag kom hem och packade upp matvarorna ur deras förpackningar liksom. Blåbären blev russin och dess saft, själva essensen av blåbär, rann iväg. Så gjorde även min frukostlusta. Mosade blöta blåbär känns liksom sådär inbjudande.

Fast jag skyller på att jag inte tänker så långt, att jag har tankarna på annat, viktigare, håll hela tiden. Samma anledning som till varför jag snubblar över saker, går in i bordshörn och vägghörn, fastnar i dörrhandtag och slår i huvudet i bildörrkarmar, slår tårna i trösklar och så vidare. Jag kan ju inte ödsla energi och mitt söta lilla huvud åt sådana triviala ting som mat eller vart jag sätter fötterna. Någon måtta får det ändå vara på idiotierna!