Nu är det snart slut på gamla tider. Nya kommer att ta vid. Och det känns som om sommaren just startat och bara har bytt svid. För om jag inte tänker så, då fungerar det inte alls.

Det är så lätt att känna sig frusen när det är mörkt och kallt. Och kanske kanske finns det något annat där för mig, som hittar mig, som letar upp mig och som för mig någonstans.

Jag packar väskan.

P.S. Festen blev bra. Tror jag. Alla verkade glada. Jag var glad. Maten var grymt lyckad och jag är mäkta stolt över Karins och mitt vita träd och min spellista framåt småtimmarna.
Nu är vi gamla på riktigt. I alla fall känner jag mig så för jag är trött som en gnu. Nu ska jag sova i en vecka för sedan börjar livet. Hade jag dock vetat att det skulle dröja trettio år innan det började hade jag kunnat skippa all ångest på vägen dit.

Love.