Och på tal om det; varför har torsdagarna känts som fredagar den senaste tiden? På allvar har torsdagsmorgnarna på jobbet de senaste tre veckorna inletts med tanken "Gud så skönt att det är fredag idag!" följt av en dag med fredagsfeeling. Trots att jag sedan insett att jag visst jobbar dagen efter också. Denna känsla har gett till följd att jag dessa morgnar hälsar min skrivbordsgranne Robin godmorgon med ett "Gött med fredag!" eller ett sjungande "Happy Friday!" eller ett "Vad blir det för fredagsfika idag?".

Och vips, så har hela veckan gått.

Om jag sträcker mig långt, långt upp
över trädkronorna kanske jag kan
se var jag ska börja leta
efter det som kommer att göra dig glad igen

Här nere är det bara rörigt

Jag kunde inte hitta något sushiställe när jag googlade, och jag har gjort det även tidigare. Men den här dagen visade sig föra lite tur med sig. Matlåda hade jag ingen och jag var inte sugen på falafelsallad från På Lunch, utan trånade efter lätt och wasabigod sushi. Då är det bra att ha lokalbor till kollegor. För visst finns det sushi även i Mjölby! Nämligen på Kungsvägen, bredvid Kalle P Sko. Runt nummer 62 sisådär.

Och ja, man kan äta sushi när man är vegetarian. Det är inte fisken som är själva sushin, utan det är det speciella riset. Och istället för fisk får jag exempelvis avokado, rättika och tofu. Yum!

Försökte skriva ett blogginlägg från mobiltelefonen härom dagen, men det gick inte alls. Behöver komma på ett sätt att lyckas med det, annars blir det nog inte så många inlägg befarar jag. Eller också får jag byta bloggportal till en smidigare och mer lättanvänd.

Idag fick jag röda rosor när jag kom hem från jobbet, och tacos till middag a la värsta fredagsmyset. Och favoritchokladen! Vem kunde anat detta? Vilken tur att jag hittade ett fynd härom veckan i form av en Sons of Anarchy t-shirt till sambon, och att jag igår kväll till och med hade slagit in den... Nä, inte lika oväntat :)

Love

En bortavaro, en reva i det fria tänkandets portal mot omvärlden, ett närvarande ointresse för det som intresserar, som tynger fast är så lätt som ingenting annat någonsin, och som med sitt ickevarande bidrar till ett annat sorts tänkande, en mitt i livet-fantasi som är lika verklig som snöflingorna som snöar in bakom mina glasögon.

Med andra ord; jag har under en period inte känt mig särskilt inspirerad till att blogga.