Och jag äter mat fastän jag inte är hungrig. För det ska man göra. Speciellt när man ska dricka alkohol. Och redan har en föraning till huvudvärk. Faktum är att jag är proppmätt redan efter 7 tuggor. Men, jag kan spara maten till imorgon, till när allt är stängt och lusten att laga mat är obefintlig. Smart! :) Ikväll blir det hårdrocksfest med bland andra Maries bröder. Nostalgi!

Med stora förväntningar inför det nya året, önskar jag er alla fina människor ett riktigt Gott Nytt År!! Och här får ni mitt bidrag till kvällens Spotifyspellista:

Peace and Love.

Nä nu är det faktiskt inte roligt längre.

Jag såg en jättesnygg tatuering idag. På en av lampkillarna som klättrar på stegar på kontoret. Längs hela hans t-shirtbeklädda arm klättrade en blomranka i svart med stora blad. Längs med löpte en text. Innehållandes vilka ord vet jag inte. Jag tordes inte fråga. Jag är en fegis. Men jag ska åtminstone berömma dess komposition.

För övrigt så har jag glömt att berätta: det blev Laserdome förra tisdagen! Det är så skoj! Jag brukar vara bra. Nu fick jag inte ens träningsvärk, vilket innebär att jag måste ha suttit och tryckt i ett hörn någonstans och knappt rört mig ur fläcken. Jag var kass. Förvånansvärt riktigt jävla kass. Och det trots att vi körde med/mot en grupp barn/ungdomar (vid vilken ålder sker övergången nu för tiden?) och deras ledare. En Jonathan sa efteråt: "Jag sköt en Pernilla 17 gånger!!" (Till mitt försvar bör tilläggas att han var en av ledarna.) Och Eva slog mig med hästlängder! Jag måste vara ur form efter höstens framfarande, ja så måste det ju vara. För alternativet skulle vara att Eva är jäkligt bra på Laserdome. Nu när hon har skaffat sig ett sportigt jobb kanske hon har blivit sportig också. Men ack, så svårt detta är att erkänna för en dålig förlorare som jag! :)

Eva och jag försöker införa en kväll i veckan som vi alltid ska försöka ses på, och har valt tisdagar. Tanken är att vi turas om att hitta på innehållet. Till idag hade hon en idé, och hon var väldigt hemlighetsfull! Jag har blivit beordrad att ha sköna skor på mig och inte tight kjol. Hon berättade att det skulle kosta 60 kr, och att vi skulle vara på Fridhemsplan. Och att det inte handlar om klättring eller Bingo. That's it! Och jag sitter här på jobbet och nästan dör av nyfikenhet! Kliar i fingrarna så att jag nästan börjar googla events på Fridhemsplan under 100 spänn. Men det kan jag ju inte göra. Jag tycker ju om överraskningar.

Förresten så vet jag inte vad som hänt med förra inlägget, typsnittet och att allt är i ett enda stycke. Det går inte ändra! Det här bloggverktyget är värdelöst.

Är muskulärt palp-öm i nackrosetten samt i hela nacken ned mot övre torakalen.

Eller åtminstone ont i huvudet (kan migrän komma tillbaka efter 16 år?) 
och mitt vänstra knä börjar bli riktigt illa. Kanske dags att kolla upp det 
efter alla dessa år. För övrigt ömmar mitt hjärta ganska brutalt men det
är ju inget avvikande i mitt liv så det kan vi sätta inom parentes.

För att muntra upp mig i Det Stora Duggregnets Tid kollade jag igår på
en film. "Veronika decides to die"; filmatisering av Paulo Coelhos bok.
Det funkade inte. Men på min promenad längs Hornsgatan i ihärdigt 
duggande, ned för trappen på Hornsgatspuckeln, förbi Pustegränds 
författaranor, upptäckte jag en gångväg till Gamla Stan över vattnet; 
Poppius journalistskola och Miljöpartiet De Gröna och halvvägs ut över 
vattnet mellan öarna att jag både skrattade och grät på samma gång.
Att jag tagit mig hit och inte är kvar, att jag upptäcker nya saker jag hört
men inte sett, som jag inte tidigare upplevt. Jag är fri att upptäcka, jag 
upptäcker att jag är fri, och jag vände mig om, snurrade runt, blinkade
genom mina blöta fransar och såg ut över vatten och upplysthet och 
kände det. Med Florence Valentins "Den fria världen" i lurarna gick jag
hem, hängde av mig familjens gamla bruna toppluva, och en hastig blick 
i hallspegeln avslöjade att regnet åtminstone gjort fina lockar i mitt hår.