Klipp och klappar

Har just kollat på Burn after Reading. Brad Pitt och George Clooney i utflippade roller, fast bäst var Frances McDormand, hon från Fargo ni vet. Vanliga människor dras in i en CIA-härva fast det är kul liksom. Bröderna Cohen gör bra film helt enkelt. Annars spenderar jag helgen med en helt makalöst stressframkallande julklappsletning, jag har aldrig tidigare varit med om maken! Jag ska nästan rista i sten att nästa år tar jag inte emot några önskelistor, eller ger någon för den delen. Istället borde jag säga att "Snart är det jul, vi ses då och då ska vi ha det mysigt. Vill du ha en present? Självklart ska du få det eftersom jag tycker om dig så mycket. Oroa dig inte, jag ska nog komma på något som passar dig." Klart slut. Glädjen inför julen förtas ju lite, när man måste vända ut och in på sig själv för att hitta det där speciella som står på önskelistan man håller i sin hand. Fast det är klart, att vända ut och in på mig själv är ju någonting jag är mycket familjär med vid det här laget förstås. Tilläggas måste dock att det står mig upp i halsen.
Nu - hämta min nattliga smygtvätt. (Obs! Kläder.)

Peace.

Trots hjärterum, inget stjärterum

Man vet att man bor trångt när man inte hittar en enda yta att ställa sina inhandlade julklappar på. Förutom på skrivbordsstolen, men då får man stå upp, med lätt krökt rygg åt vänster, för att kunna skriva ett inlägg på sin blogg.

I väntans tider

I väntan på Tomten sitter jag här och väntar på Eva för att gå på stan. Under tiden har jag ätit så mycket pepparkakor att jag nu har ont i halsen. Det blev för starkt liksom. Så kan det gå!


        När inte haspen är på!

Under Resorb och choklad

Sambon kom inte hem förrän mitt i natten igår, utan att ha hört av sig vart han var. Jag blev lite orolig, men antog att han jobbade. Det gjorde han inte. Det var fest på jobbet. Han glömde bort att säga det innan. Han glömde bort att ringa under kvällen. Full som han var däckade han direkt när han kom hem. Det vill säga efter att jag fick agera sjuksyrra och springa och hämta vatten och Resorb och panodil och tjofaderittan. Imorse vaknade jag av att dörren slog igen kl. 8. Gick han nu utan att säga hej då? Baby! ropade jag. Men stegen utanför hade redan hunnit bort till hissen. Jag ringde honom, vi hade ju inte hunnit prata nåt och det är så mycket jag vill diskutera kring jul och nyår och flytt och hejbaberiba.
Vi hade kanske pratat i en minut när han säger: "Okej nu ska jag börja här då."
"Är du redan framme på jobbet?"
"Nej men jag fick ont i huvudet av att prata."
Suck. 

MEN (som han själv sa när han kom hem så sent; "MEN jag har en present till dig!"): han hade en present till mig. En för-julklapp. Och han blev förlåten. Jag hade tänkt visa den fina bruna kartongen med det breda röda sidenbandet för er, och innehållet, men jag lyckas inte föra över bilderna från kameran till datorn. Teknik funkar skitbra när det funkar. När det strular fattar jag ingenting. (Det funkade förra gången men nu säger datorn till att den inte kan hitta drivrutin och måste installera nåt fuffens som den sedan inte hittar...)

Paketet innehöll iallafall en liten flaska vin, en påse utvalda chokladpraliner och en Hasselnötsgianduja; från vår granne nummer två, Chokladfabriken, som ni hittar här. Jättefint!

Granne nummer ett heter Under, som ni hittar här. Den butiken är underbar, men jag kan inte säga för mycket för någon i min familj kommer få julklapp därifrån!

Love.

Bedtime stories

Världens skönaste underlakan måste vara Blue Heaven Satin från Hemtex. Spelar ingen roll att jag gör reklam, för det är så skönt att till och med jag, nattugglan, längtar till sovdags för att få gosa ner mina bara ben och stryka dem längs det finvävda tyget några gånger innan jag lägger mig tillrätta för att sova. Jag har ett nyköpt, och har varit utan i ungefär ett år, och varje natt när jag känner detta himmelska, svala, lena tygstycke mot min hud ler jag. Ah, det är ju så här det känns! Nu minns jag. Lycka. Frid. Godnatt.

Hemma är där mitt hjärta är

Hem till Uppsala. Hem till Sundsvall. Hem till Norrköping. Hem till Stockholm. Många är de platser jag åkt tillbaka hem till. Men aldrig kommer någon plats att vara mer hem än hemma hos min familj. Där är mitt hjärta.
Alltid.

Svar på tal, och sömn...

Min kille är rätt insiktsfull. Och rolig.
Såhär låter han exempelvis när han sover:


   snark snark
- Helt beroende går ju inte!
- Av vad? frågar jag.
- Någon annan människa!
- Näe, det är sant...


   snark snark
- Ingenting är gratis...


   snark snark
- Vad vill du att jag ska göra då, älskling?

- Ingenting? ...Sova?


Själv tycker han att det roligaste med hela prata-i-sömnen-grejen är när jag berättar att jag pratar tillbaka. Men självklart svarar jag på tilltal, jag vill ju inte vara ohyfsad.

Mantorp rocks!

                                                 

                                               http://www.mantorpoutlet.se/kontaktaoss.html

                                                                   Word.

           

And you, Coldplay

                  

Smått irriterande bara att inte ett enda you tube-inlägg har helt komplett korrekt text, men who am I to speak, jag har inte försökt själv så... 

I hear you, Antony

                 

Fem i rad

Onsdag 3/12-08
Fridhemsplan, Stockholm.
Eva och Pernilla i Bingohallen.
Dagbingo.

Jo! Det är sant. Vi tyckte det var dags att vi provade på ett nöje passandes 30-åriga patetiska gammelnuckor som oss. Vi har ett mission. Det känns som ett kall; att utforska källor till glädje som tidigare bara varit förbehållna pensionärer.
Bingo. Denna mytomspunna sysselsättning som man smått hånflinat åt tidigare. Som man glad i hågen himlat med ögonen åt, när TV-kanalen råkade bytas från musik till Bingolotto, på någon förfest som ung. Typ förra året.
Ett uppdrag. Eller också har vi helt enkelt bara för mycket tid (och fantasi) över.

Vi spelade fem omgångar, och ena gången ville vi vara tuffa och spelade med två brickor samtidigt. Jag hann inte med, och förundrades över hur de andra damerna kunde hålla ordning på fyra-fem samtidigt. Det var kul. Fast runt om i lokalen syntes mest sammanbitna ansikten. Ett och annat bingo ropades, fast inte från oss. Vår medverkan sänkte istället medelåldern rejält, och gav kanske våra medspelare något annat att fundera över denna lillördag.

På vägen ut kände vi oss manade att sniffandes öppna dörren till ett av alla superventilerade rökbås hallen inhyste. Väldigt high-tech för klientelet på Fridhemsplan, konstaterade vi, samtidigt som vi funderade på vad vi skulle utforska härnäst i ämnet vuxennöjen.

- Sickla Köpkvarter! utbrast vi i kör, och vandrade vidare ut på Stockholms vintergata.

come wind

come wind, come thunder
and shake my way

fade it out, fade it white
fade every single shade
of everything I ever made

take my hand, take my part
for this is not my true heart
RSS 2.0