Sökte efter inspiration på nätet, och fann bland mycket annat denna, som får avsluta dagen.

Peace.

När jag läste brorsans inlägg om uppdrag ur en bok, kom jag att tänka på en läxuppgift vi fick när jag pluggade kommunikationsvetenskap.

Så här var upplägget: Första uppgiften var att under 24 timmar inte prata eller kommunicera med någon annan människa. Alltså var det bara att stanna inomhus, för gick man utanför dörren kunde man ju stöta ihop med någon och då skulle hela grejen fallera. Inget telefonprat, sms eller chatt/forum på nätet. Ingen inhandling av mat, så jag fick bunkra upp dagen innan. Isolering alltså. Blev mest tv och plugg (läsning och skriva i word) den dagen.

Nästa uppgift var att undvika alla slags medier under en dag. Alltså inga böcker, ingen tv, inga tidningar, ingen radio, inga datorprylar, undvika all reklam även utomhus o.s.v.

Gissa vilken dag som var svårast?

Det är inte okej att under tiden min bästa vän är supergravid och snart ska ha barn, har inte jag haft tid att spendera lite kvalitetstid med henne, eller knappt ens prata med henne om allt. Inte okej alls. Att just HON ska ha barn, det är ju helt otroligt! Största grejen ever. För henne. För mig. För oss. Tack för kvällens telefonsamtal! Du är bäst och jag älskar dig. Och du kommer bli världens skönaste mamma!

Love.

Nu har byggjobbarna äntligen tagit bort ställningen de använt för att renovera husfasaden. Den heltäckande klaustrofobiska plasten som först täckte fönstren och sedan byggställningen medförde att jag inte ens kunde se ut genom fönstren. Inte se världen utanför. I månader.

 

Allt hade rivits ner idag när jag kom hem från jobbet, och det var i rättan tid. Hade den varit kvar längre hade jag blivit deprimerad. Halva tiden kunde jag inte ens öppna fönstren så det blev rätt syrefattigt i min lilla lägenhet. Fick ställa upp brevinkastet för att få in lite luft. Kan ju vara rätt behändigt också att kunna titta ut om morgnarna för att veta vad man ska sätta på fötterna i vinter-höst-torr-slask-kyla-värme-vädret i det här landet. Aaaah. Vilken frihetskänsla! Nu kan jag andas igen, och växterna äntligen få lite ljus. Lite roligt att jag inte såg att den var borta när jag var utanför huset på väg hem, utan jag såg det när jag kommit in och skulle öppna fönstret. Snacka om överraskning! :)