Still Not Lovin' Blue
Säger ett elskåp i Liljeholmen. I vattnet nedanför Strand i Hornstull ligger valaffischer i vattnet. Inte så svårt att gissa vilkas. Tårar fälls. På riktigt.
Det är inte bara kött som är dåligt på Ica
Idag såg jag en Ica-anställd (från huvudkontoret förvisso) som när hon som kund skulle handla på just Ica inte lade sina varor på varubandet med streckkoden mot sig, utan istället huller och buller och byggde berg så att stackars kassörskan fick vrida och vända hej vilt. För mig är detta som att skratta sina kollegor rakt i ansiktet, och jag hoppas för denna konsuments/anställdas skull att hon är nyanställd så hon kan skylla på att hon inte vet bättre.
Eller också är det som fallet verkar vara i de flesta företag; ju högre position desto lägre insikt i det viktigaste arbetet på hela företaget; själva kärnverksamheten. För så är det verkligen på vår arbetsplats. Just nu jobbar vi till exempel i våra och våra kunders ögon mitt i en byggarbetsplats. Hela kontoret har precis flyttat, och ingenting är fixat i de nya lokaler vi just flyttat in i. Möblemanget fanns på plats när vi kom dit, men i princip ingenting annat som får ett kontor på ca 100 personer att flyta.
Vi medarbetare får själva ställa i ordning allt, från att plocka in porslinet i köksskåpen till att koppla in datorer och se till att all logistik fungerar. Det finns varken tillräckligt med skrivare installerat eller en enda toalettborste på toaletterna. Ingen rundtur i de runt 1000 kvm stora labyrintlokalerna har initierats så vi får springa runt som vanvettiga för att hitta ett visst rum eller en viss person (typ ledningen som har placerat sig i ett rum längst bort i lokalerna). Samtidigt som vi i all denna röra förväntas jobba på som vanligt. Samtidigt som byggarbetsgubbar drar kablar i taket förväntas vi bredvid serva våra gapande, förvirrade kunder i kundservice som undrar om de kommit fel. Nejdå, den här oredan är väl inget ovanligt för detta kontor, har vi god lust att svara.
Men aldrig att vi skulle skratta våra kollegor rakt i ansiktet. Vi vet bättre, nyanställda eller inte. Vi hjälper varandra.
Peace.
(Ok, nu är det slutpratat om jobbet. Den här gången var jag bara tvungen att skriva av mig. Sorry.)
Eller också är det som fallet verkar vara i de flesta företag; ju högre position desto lägre insikt i det viktigaste arbetet på hela företaget; själva kärnverksamheten. För så är det verkligen på vår arbetsplats. Just nu jobbar vi till exempel i våra och våra kunders ögon mitt i en byggarbetsplats. Hela kontoret har precis flyttat, och ingenting är fixat i de nya lokaler vi just flyttat in i. Möblemanget fanns på plats när vi kom dit, men i princip ingenting annat som får ett kontor på ca 100 personer att flyta.
Vi medarbetare får själva ställa i ordning allt, från att plocka in porslinet i köksskåpen till att koppla in datorer och se till att all logistik fungerar. Det finns varken tillräckligt med skrivare installerat eller en enda toalettborste på toaletterna. Ingen rundtur i de runt 1000 kvm stora labyrintlokalerna har initierats så vi får springa runt som vanvettiga för att hitta ett visst rum eller en viss person (typ ledningen som har placerat sig i ett rum längst bort i lokalerna). Samtidigt som vi i all denna röra förväntas jobba på som vanligt. Samtidigt som byggarbetsgubbar drar kablar i taket förväntas vi bredvid serva våra gapande, förvirrade kunder i kundservice som undrar om de kommit fel. Nejdå, den här oredan är väl inget ovanligt för detta kontor, har vi god lust att svara.
Men aldrig att vi skulle skratta våra kollegor rakt i ansiktet. Vi vet bättre, nyanställda eller inte. Vi hjälper varandra.
Peace.
(Ok, nu är det slutpratat om jobbet. Den här gången var jag bara tvungen att skriva av mig. Sorry.)
