Busy girl

Rensa avlopp; handfatsrör och golvbrunn i badrummet för att kunna duscha och sånt, hålla andan för att inte kräkas, försöka hjälpa någon med sin ångest, duscha, springa till systemet fem minuter i tre, köa ända från ingången, telefonsamtal med en vän som berättade det jag redan känt på mig - att hon var gravid, diskutera relationsbekymmer med sambon, gråta en skvätt, dela på en öl, njuta av kärleken, pusspuss hej då ha´t så kul ikväll, testa en ny frilla, just jävlar måste ju käka, pastavatten på, sy i en knapp, ta en sipp vin, ladda över bilderna i kameran så kvällens nya får plats, passa på att äta maten och nej nu blev jag sen igen!

Eva & Calles inflyttningsfest, gotta run!
Lämnar er med en bild jag hittade i kameran, och med ett STORT grattis till Lotta!!


                                          Fristad på hotellet

Diskriminering

Flygplansmat ingår ofta i priset när man bokar resa. Förutom om du råkar vara så himla besvärlig att du inte äter djur. För att få vegetarisk mat måste du då betala 160 kronor extra. Den summan lägger jag inte ens ut för en vegetarisk middag ute på finrestaurang på markplan, så inte fan tänker jag göra det för sladdriga, smaklösa grönsaker med ris och en yttepytteliten fruktsallad bara för att vi råkar befinna oss uppe i luften. (Inte konstigt förresten att vegetarianer äter mycket godis och sånt, eftersom det aldrig finns någon riktig mat för oss när vi är utanför våra hem, men det är ett kapitel för sig.)

Jag blir så trött på sådant här larv. När jag blir stor och startar min egna firma, låt oss säga ett resebolag, ska köttätare få böta. "Jaha, önskar du kött till maten?! Javisst kan vi ordna det, men då kostar det 785:- plus moms eftersom du vill äta någonting som är helt onödigt och moraliskt oförsvarbart." Punkt slut. Over and out.



                                            WTF???!!!

Han heter Woodstock

Fastän min lägenhet är så liten så gömmer den skatter. Man hittar dem när man rotar bland sambons grejer. Jag skulle leta efter ett limstift för att kunna återanvända frimärken (det är ett miljötänk, och handlar absolut inte om att jag tycker Posten svindlar av fattiga mig mina riksdaler genom sitt svindyra monopol) men fann ett minimunspel. Och oh! Nu förstår jag min pappa som brukar ta ton och inte därinne på sin kammare vid olika tillfällen. Vilket roligt instrument! Avkopplande. Avslappnande. Kreativt. Än så länge är jag bara på Blinka lilla stjärna, men försöker komma på hur Ja må hon leva egentligen går. Lite svårt, munspelet har bara fyra lägen. Men en femte ton går att få om man snitsar till det lite.

        

                               Min vän Woody

Tacktal

Min mamma är nog världens bästa. For real. Du vet vad jag menar, mamma!

pernillas

Den vassa eggen

Lyssnade till en föreläsning idag. Fast hemma i soffan. Slog på TV:n till frukost, efter att ha varit på läkarkontroll, i hopp om att få höra hur landet låg med valet i USA. Ingen Obama, men däremot en professor Bodil Jönsson som föreläste för lärare om ny teknik och det förändrade lärandet. Det var inte så mycket vad hon sa utan det fantastiska med föreläsningar, vilket jag aldrig insåg när jag sömnigt närvarade vid dem under min tid på universitetet, är att man börjar tänka en massa nya tankar. Såhär i efterhand kan jag dock inte komma på någonting hon sa direkt, förutom att hon nämnde en mängd citat av någon Enzensberger, en snubbe jag måste kolla upp. Nu kommer jag inte ihåg varför jag ska kolla upp honom, men någonting smart måste han ha sagt eftersom jag kluddade ner hans namn på en utav alla färgglada fyrkantiga lappar som ligger utspridda på mitt arbetsbord. Jag kommer inte ens ihåg längre vad jag ville med detta inlägg, för jag blev avbruten mitt i av Eva i telefon, och nya tankar om lärande och livet byttes istället ut till nya tankar om livet och relationer. Det fantastiska med telefonsamtal är att man börjar tänka en massa nya tankar.


En annan tanke som fastnat sedan imorse är en replik man helst inte vill höra vid ett gyn-besök: "Nu är det lite blod här uppe (på undersökningsverktyget) ser du, det är för att den är så vass..."
Huva.
Se för allt i världen till att aldrig bli osams med en läkare!

Peace.

Inte mera, Vera?

Sandra är i stan, och igår var vi hos Vera som köpt lägenhet och precis flyttat in. Jag räknade till sju flyttkartonger. -Ah, du har ett förråd där du ställt undan en massa kartonger redan va? sa jag. -Nej nej, det här är allt. 

Allt? SJU fjuttiga små flyttkartonger, förstår ni? Sandra och jag tittade på varandra och menade att bara alla våra skolböcker tar upp sju kartonger. Ujujuj. Eva kommer få dåndimpen när jag berättar detta ikväll när jag hjälper dem att flytta in. Jag kan sätta hela denna blogg på att jag lär möta minst det fyrdubbla antalet kartonger där. Och då är inte ens Calles grejer inräknade... 

Nu, ut i kalla novembersolen en stund i väntan på att lastbilen är i antåg.

Peace.
RSS 2.0